Och nu en kort sammanfattning av den senaste tidens filmupplevelser.

There will be blood. - Paul Thomas Andersen

Och med den titeln vet man ju vad som ska ske. Det är en lång film. En tickande nervkittlande bomb som kantas av lysande skådespelare och en fascinerande historia. Istället för Guldfeber har Texas drabbats av Oljefeber. Det är någon gång straxt efter Vilda västern, inte så vild längre. Inga indiander. Nu är det mest tjuriga bönder som står i vägen för de giriga oljeletarna. Daniel Day Lewis är fenomenal från det att han första gången får vittring för olja till dess han blir, naturligtvis, fullständigt korrumperad. Men ändå med ett hjärta kvar därinne. 5 Joisar blir det.

No country for old men - Bröderna Coen.

Här har vi samma sensmoral som i förra filmen. En lagom trevlig karl i sina bästa år är ute och tjuvjagar lite. Vi förstår tidigt att det här är en rikit karl som vet hur man laddar en bössa ocn inte är mörkrädd. Mitt ute i ödemarken hittar han så resterna av någon slags maffiauppgörelse. Några bilvrak och ett gäng lik, en kappsäck full med pengar, samt en halvdöd man, som han i sin godhet låter leva vidare efter bästa förmåga. Och det skulle han förstås inte ha gjort.

Den hygglige mannen och hans väska med pengar blir nu jagade land och rike runt av en riktigt otrevlig mördare. Han kunde gått till polisen, lämnat tillbaks pengarna, eller i alla fall beskyddat sin fruga lite bättre, men nej. Pengarna ska han ha nu och då är det bättre att inte vara så gammal visar det sig. 4 - Jois

Funny games - Michael Haneke

Den här filmen handlar om en jättegullig familj som precis installerat sig i sin sommarstuga för säsongen. Det är också en väldigt rik familj, fär deras sommarhus är väl snarare en sommarvilla.
In kommer två brats och knackar på och börjar,,, jaa, vad ska vi säga. Bete sig? De säger konstiga saker och är samtidigt oerhört välvilliga och artiga. Men frun i huset blir illa till mods och ber dem gå, och det var ju dumt av henne. Nu blir bratsen mer otrevliga och knäcker en knäskål på hennes gubbe. Fast de vill egentligen inget särkilt. De vill bara visa lite makt. De hotar den unge pojken i familjen, förgriper sig på frun och misshandlar mannen. Sen slår de vad om att familjen inte kommer att överlev 24 timmar. Funny game? Not! Det här var en riktigt otrevlig historia där sensmoralen bankats ner i strupen redan efter en kvart. Det känns till slut som "Ensam hemma" för vuxna. Och det är ju helt charmlöst.  1 Jois, för de är ändå bra skådisar, det är bara historien som är.... fel. Se Clockwork orange istället för lite riktig Ultra violence.

Sweeney Todd - Tim Burton

Jag vet bara det jag läst. Det är en musikal om en seriemördre i ett kostymdrama. Jag somnade innan första låten klingat ur och väljer därför att inte betygsätta filmen.

Rambo - Sylvester Stallone

På 90-talet köpte Sylvester glasögon i ett försök att se aningens mer intellektuell ut. Det lyckades så bra att han fick ett par lysande roller i bl a Copland. Och karriären såg ut att ta fart igen. Då väljer killen att göra en till film, den här gången om Rocky som pensionär. Och sedan följer han upp det med Rambo, som pensionär. Visserligen en rätt spänstig sådan, men ändå. Vill du se blod? Då har du kommit rätt. Efter 5 minuter har Rambo övertalats av ett gäng missionärer att rädda deras kamrater från nåogon illasinnad gerilla som håller dem fångna. Så då gör han det. 1 timme senare har vi sett 534 kroppar slitas itu i slow motion och Rambo seglar ensam bort i solnedgången. Oj, fölåt, avslöjade jag slutet nu? 1 överkryssad Jois.

Gone baby gone - Ben Affleck

Här är en sån där ovanligt bra thriller. Det är ett barn som försvunnit (känns lite tragiskt kusligt med tanke på vad som hänt i verkligheten). Polisens spår börjar kallna och en släkting hyr in två privatspanare. Mamman är en knarkare och farsan är inte farsan. De bor i ett sunkigt ghetto och ingen vill prata med polisen. Då är det jättebra att Affleck själv är uppvuxen i kvarteren och visar hur en riktig "arbetargrabb" hittar på sin bakgård. De får en massa spår som inte alls leder dit man hade tänkt sig. Lika spännande och oväntad, som tragisk och hemsk. Den här rekommenderar jag. 4 Jois.

Vi ses.