Idag är det Soul, skrev jag lite new age-aktigt förra veckan. Det refererade till en sketch med min gamle idol Kalle Sändare. Han dog i går. R.I.P. Kalle. Det är en sak att bli uppringd av en hipp och slängd Henrik Schyffert, en helt annan sak när busringaren Kalle hörde av sig. I det här fallet har Kalle satt in en annon i en dagstidning och söker en trollkarlsassistent. Han kallar sig Mr Magoo eller nåt liknande. Och så ringer det en Sven Banan och söker tjänsten. Det geniala är ju att Kalle inte busringer, han får människor att självmant ringa. Och de vet inte vad som drabbar dem. "Kan du säga så här; Idagg er dett zoooul? SB: I da e re sol. K: Nej, nej, du måste ha den här brytningen: Idagg er dett zoooooooooool! SB: I da e re soool. K: Micke micke bra, en gång till.

Detta är det första någon läst av mig, författat med hjälp av en Macintoshdator. Det har varit många år av förnekelse, projektioner och skuld. Avund. svartsjuka och hat. Hur kunde de där fräcka människorna inbilla sig att deras automatlådor på allvar skulle kunna konkurrera med en racerbil för halva priset? Jaha, nu sitter man alltså där. Man trycker på startknappen och den startar. Alltså, den är klar att köra. Jag startar webbläsaren och jag är ute på nätet. Min gamla PC som är (som Herr Valier uttryckte saken) fjortistrimmad, har i princip samma prestanda men startar på 5 minuter. Den ska jag i sommar bygga om till en streetrejsare med genomskinlig låda och gröna laserslingor i.

Fast, egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska ha den till längre. Jag är en tvåbarnspappa som sitter instängd i ett "rum" som rymmer 300 kablar, fyra datorer, ett hundratal dv-band, ett tusen cd-skivor, fem externa hårddiskar, tre vidoekameror, fjorton gamla mobiltelefoner och ett gäng böcker. Jag har Sonys bästa hörlurar och lyssnar på Fools in love av Joe Jackson på Itunes, nedsjunken i min jättesköna skinnfåtölj. Och så har jag mage att bli irriterad på det här tangentbordet. Man får lära sig att man inte är för gammal för att lära sig. Nu är det en tidsfråga innan filmskolan är slut och mitt "rum" blir barnkammare. Hilfe, vart ska jag rymma då? Hur var det nu den där vise kung Salomo sa? "Hellre en ensam vrå på vinden än att dela ett helt hus med en trätgirig kvinna." En kvinna som tar sitt liv med ormbett är ändå vad man får kalla en tjej med skinn på näsan.

Här är en lista på andra saker jag skulle vilja klok över innan jag är riktigt gammal;

Hur ofta ska man egentligen byta sängkläder? Vid normalt slitage så att säga.... och när köper man nytt?

Exakt när är det ok att gå till Ica och köpa tamponger till tjejen?

Varför kommer det sig att kondomer från Apoteket känns just exakt som preventivmedel, medan exakt likadana från Statoil känns mer barmförbjudna?

Varför tror båtägare att de är någon slags havets Hells Angels? Är det för att ingen kan se dem ute till havs och deras undertryckta fantasier får leka fritt?

Varför anses morgonpigga människor vara förmer än nattmänniskor?

Om man är t ex AIK:are och de får en ny tränare och han sparkar hela laget och köper hela Djurgården istället, är man fortfarande AIK:are då? Eller håller man egentligen bara på ett tygmärke i en viss färg?

Snart är det fotbolls-EM (Och då kan du se mig på TV i en reklamfilm för Europamöbler. Jag är en fotbollssupporter som viftar ivrigt med en flagga och ropar hurra när mitt lag gör mål. Och så sitter det en kille i mitten som tagit med sin favortisoffa till matchen.) och borde det inte vara ett internmöte? När ska egentligen EU få vara med i VM?

Om jag köper en ny CD-skiva för 179 kronor, betalar jag då egentligen för plastbiten som innehåller information eller för rätten att få lyssna på sångerna?

Vem är det egentligen som bestämmer vad kvinnor ska ha på sig? När jag skulle åka t-bana häromveckan hade plötsligt ALLA modemedvetna tjejer mellan 13 och 43 på sig apfula shorts med svarta strumpbyxor under. Finns det en galen och elak modeprofessor (Sofi Fahres onda far?) någonstans som skickar ut sublimala meddelanden till alla sovande kvinnor. "I morgon när du vaknar ska du ta på dig de är apfula shortsen som ser ut som du har blöja med ett par svarta strumpbyxor under, som du i fortsättningen ska kalla leggings." och så gör man det. Men varifrån kommer alla de här apfula shortsen? Går tjejer och shoppar dem typ veckor i förväg och tänker "en dag kommer jag att vakna och veta att jag ska ha de här p åmig, då är det dags." Eller finns de bara plötsligt frammanade av en ond kraft i garderoben?

Just när man trodde Dressmanmonstret var på väg ut kommer de, likt en hydra, tillbaks med ännu mer kraft. Arboga, se upp, kom inte och säg att jag inte varnade dig.

Tack för omtanken /Jois