Min äldste son, Simon 3, har länge dragits med en sk Trakeostomi. Dvs ett rör in i luftstrupen som låter honom andas, men inte prata och bara svälja flytande saker. Idag opererades han då läkarna märkt att han förmodligen kan andas själv nu. (Han föddes med en trång luftstrupe och div muskelkomplikationer (Cp). Varje gång en människa sväljer ska 37 muskelgrupper koordiners för att få ner en tugga på de rätta ställena. Saknas ett par så blir det problem.) De fleta med track får ha den livet ut. Vilket innebär att de (eller som i vårt fall, när det är ett barn, måste ha nattassistenter som övervakar att inget fastnar i halsen när man sover). Det är sådär att ha en massa människor springande i sitt hem på nätterna, oavsett hur trevliga de är som personer. Jag kan inte gå upp näck och pissa. Till exempel. Eller, visst kan jag det. Men bra assistenter vill man behålla. Att få ett besked om att man måste leva med främligar i sitt hus för resten av sitt liv är därför inget jag drömmer om. Så det var en befrielse att få reda på att Simon plötsligt blev "friskförklarad". Hur det gick till? Det har vi ingen aning om faktiskt, inte läkarna heller. Men oavsett om det var högre makter eller en naturens nyck, är vi tacksamma. För att ett neuroligiskt fel självläker, det händer inte. Nu är han av med tracken och ligger på Barnintensiven och sover. Operationen har gått bra och han slapp den stora varianten. De har helt enkelt lyft upp hans luftrör och sytt ihop ändarna med varandra. Nu återstår bara att se att det håller och att han kan leva med det. Vilket de tror att han klarar. Man ska inte ta ut något i förskott, men det här känns bra. Vi kommer att tillbringa de närmaste veckorna där för att se hur han artar sig och så, därför kan jag vara lite "off topic" de närmsta veckorna. Tack för din omtanke/Jois