Att befinna sig en helg på ett sjukhus är en mycket märklig upplevelse. Min son har gjort en lyckad halsoperation, men ligger kvar på barnintensiven. Så vi sitter där om vartannat, hans mor och jag. När han sover kan man passa på att fika eller se på TV eller nåt annat festligt. För övernattningen har vi fått ett så kallat familjerum, högst upp i den byggnad som döpts efter Astrid Lindgren. Där bor också ett antal andra familjer. Stämningen är, ska vi säga, inte direkt p a r t y. Det är snarare föräldrar på gränsen till nervsammanbrott.

Det är också i princip de enda människorna man ser där en helg. Förutom personalen då. Och det är det som är det märkliga. För i morse när jag tultade ner i korridoren i mysbyxor och Knulpskor, degenererad som man blivit, var det en chock. Hela sjukhuskorridoren var ett myller av trasiga/sjuka barn och bekymrade föräldrar. Det var fler läkare i cafeterian än i alla avsnitt av Scrubs tillsammans. Och det är då det slår mig. Barn verkar inte bli sjuka på helgerna. Vad beror det på?

Vill man gå ut för att ta en nypa luft måste man gå in genom akutingången efter 20-21 nån gång. På helgerna är den avdelningen nästan tom. Men en torsdagskväll är den knökfull? Är det inga barn som gör illa sig på helgerna? Dagtid kan man däremot peka på en annan lustig företeelse. Det är en majoritet av invandrarbarn där då. Och framåt kvällskvisten är det svennarnas tur? Invandrarna är lite coolare i förhållandet barn vs sjukdkom. De kan komma med en halvblodig unge med armen i mitella och ta en kölapp för att vänta på sin tur. Kommer det däremot en 35-årig cafe latte-morsa med en snorig 5-åring lägger sig morsan på golvet och tjurar tills hon får förtur med sin oförstående son. Lägg in latte-morsorna tycker jag.

En annan sak jag funderat över denna måndag är läkare. Jag har alldeles klart för mig hur man blir en läkare. Men kan ändå inte låta bli att fundera på varför det då heter tandläkare? De är ju inga läkare, men varför då? Tänderna är ju också en del av kroppen! Har du ont i örat åker du till sjukhuset och låter en örondoktor pilla på trumhinnan. Har du ont i tanden får du åka till en tandklinik och betala feta pengar för att en tandläkare ska få känna sig nästan som en läkare. Hur kul kan det vara att va en halv doktor? Och om du har problem med synen, ja då kan du gå till en doktor som håller upp tre fingrar och som undrar hur många fingrar han håller opp. Och om du inte vet det, ja då skickar han dig till en optiker. Optiker? Varför heter det inte Ögonläkare? Ska en tandläkare få vara doktor borde väl en optiker också få kalla sig det? De har ju också vita rockar på sig när de står bakom sin disk och kränger solglasögon och kontaktlinser.

I avvaktan på det får ni läsa den fina hemsidan optiker Berglund har här. http://hem.passagen.se/optikerberglund/ Missa särskilt inte hans öppna fina brev han skrivit längst ner på sidan.

Sitter man en lördagsnatt på ett rum om 10 kvm på Astrid Lindgrens barnsjukhus får man ladda ner en film. Och i avvaktan på det kan man dumsurfa. När man dumsurfar hamnar man på Linda Rosings blogg. Minns ni henne? Hon tror ni gör det i alla fall... men men. Här kommer en hårresande historia som vittnar om ett tragiskt IQ: http://www.hanky.se/LindaRosing/17516

Och bland alla grodor den kvinnan hävt ur sig var det här den roligaste: "

"Och jag älskar vampyrer. Jag har alltid funderat över om jag inte va en vampyr i mitt tidigare liv.Ja skratta inte nu jag menar allvar.Jag har alltid fasinerats av dom."

Fascinisterad var ordet!