Elallergiker, sa jag.
Nej, sa Linda. Det heter elöverkänslig tror jag. Som i Rullstolsburen.
Det heter inte Rullstosbunden.
Fast det håller kanske inte alla de burna med om.
På radion säge en doktor; "Det finns inga elöverkänsliga, vi har gjort blindtest med dem."
En taleskvinna för de överkänsliga säger, men många har mått dåligt efteråt, när de kommit hem.
Jag tror de överkänsliga är just det. Överkänsliga.
Det finns ett samhälle någonstans i Sverige där det bor överkänsliga. Utan el.
Jag ser de framför mig. De kanske planterar rödbetor eller så läser de tidningar.
Där finns inga TV-apparater, ingen radio, inte ens internet.
Kanske skriver de brev till sina släktingar?
Det låter väldigt befriande, tycker nog många.
Jag tycker det låter väldigt tragiskt.
Leva i skenet från ett stearinljus.

Familjen promenerade runt "ägorna" i helgen.
Vid Brunnsviken finns ett café, som är alternativt.
Alternativt betyder att man inte bara serverar biodynamsiska saker, det ska även vara så lite orättvisa produkter som möjligt.
Det är bra, fast det smakar inget vidare.
De har dock en väldigt alternativ Coca Cola, som smakar väldigt gott.
Men de har väldigt mycket rödbetor.
Kvinnorna som arbetar där använder förmodligen natursvamp istället för tamponger, inbillar jag mig.

Min cykel står tyst och lider av halvomma däck.
Det är en svart och fin cykel som nu är täkt av pollen och smuts.
Under dammet tänker jag att den borde få cykla.
Vad glad den skulle bli då.
Jag ska slussa in min cykel på arbetsmarknaden igen.

Under tiden har jag startat en ny blogg.
Den kan ni njuta av här: http://rockwithsoul.blogspot.com/

/Jois