Hola kära slöläsare!

Till alla er förhoppningsfulla kvinnor där ute måste jag desvärre dementera att mit civilstånd som singel inte varade mer än ett par timmar. Och tror ni jag han ragga något under den tiden? Facebook är livsfarligt efter ett par glas vin.

Jag har i veckan hunnit med att gå på nostalgievent på Berns. Den gamle fine sångaren Per-Erik Hallin, han som spelade piano med Elvis en gång i tiden, gjorde come back i stor stil. I så stor stil att det var slutsålt. Detta i kombination med att jag tappat bort min bankdosa (min son har gömt den) gjorde att jag hade några hundralappar på fickan och skulle gå på finfest, ingen bra kombination. Jag gled in i den intilliggande restuarangen och tog en öl tills en kompis kom ut och gnuggade in sin stämpel på min handled också. Det kändes som man var arton igen.

Eller 20 tror jag att jag var när jag skulle åka till Göteborg för att se Rolling Stones på Ullevi en lördag. Begåvad som man var på den tiden, och med samma framförhållning som en skalbagge, tog jag bussen ner från någon annanstans på fredagen. Det visade sig att Stones spelade både fredag och lördag och att jag skulle träffa min kompisar utanför Ullevi, någon gång under fredagskvällen. Inte hade vi någonstans att bo heller vad jag minns. Medan jag står där en bit utanför Ullevi får jag syn på ett par äldre killar utrustade med en spade. De smyger upp i ett skogsparti bakom stadion och börjar gräva en grop under avspärrningsstaketet. Sedan ålar de sig under och är inne på Stadionområdet. Och några sekunder senare är jag själv därinne. Och kliver upp på en läktare som är halvfull eftersom förbandet J Geils band fortfarande harvar på. Och, som det kan hända ibland, så träffar jag mina kompisar på samma sektion. De hade också plankat in, fast från någon annanstans. Det jag minns mest av den konserten är annars hur vi gick till en rockklubb som jag har för mig hette något i stil med Lobo. Där såg vi i alla fall Tom Verlaine spela skiten ur allt jag någonsin hört tidigare. Det var en magisk kväll och sedan vet jag inte hur vi kom hem, men det gjorde vi på något sätt.

Jag hann också med en vända till Strängnäs. Denna pärla i Mälardalen. Där vallade jag en deckarförfattare vid namn Lars Rambe (Läs hans bok Spåren vid bryggan, finns i pocket nu) för att göra en reklamfilm till just pocketboken. Det är ett mordmysterie som utspelar sig just i Strängnäs.

Jag har också varit i en fotostudio och filmat en fotograf som heter Simon Cederquist medan han fotograferar en stukad ängel. Det blev väldigt fint. Simon och jag ska åka till amerikat om några veckor och då ska jag filma honom när han fotograferar kaktusar och ormar och annat fint. Det ser jag verkligen fram emot.

Vill man frossa i ett mellanting mellan dålig smak och dåligt omdöme har man kommit rätt. Ni behöver inte ens se melodifestivalen. Titta här istället:

En av världens sämsta operasångerskor heter Florence Foster Jenkins. Grejen med henne är inte att hon sjunger dåligt, utan att hon är så rik att hon kan skita i vad folk tycker. Här kan ni sett ett klipp med henne där hon massakrerar Mozart.

Florence Foster Jenkins 2006 - The funniest home videos are here


En av världens sämsta rockstjärnor, alla kategorier, heter Jan Terri. Som tur är anlitar hon videfilmare som filmar lika dåligt som hon sjunger. Jag tror detta faller under kategorin Lyteskomik.


PS Titta gärna efter fler klipp med Jan. Det finns ett där hon spelar live och folk kastar tomater på henne. Så dåligt är det faktiskt.