Arsenal torskar. Och det kändes rättvist. AIK stortorskar. Det kändes också rättvist. Dulee knockar en lagkamrat, eller  två... på träning och blir avstängd. Rätt åt honom.

I natt hade vi en scen som är så att säga filmens showdown. Två män i en duell, där bägge hotar med att ta livet av sig själva. Den ene med kniv, den andre med en spräckt flaska. Teamet hade fått eftermiddagen ledigt och själv skulle jag sova för att direkt köra hem skådisarna mitt i natten. Klockan tolv började inspelningen och då sov jag. Klockan två blev jag väckt av teamet pga att kameramotorn pajat. Vår fantastiska laganda gjorde att alla var glada ändå. En bil skickades till Nacka för att hämta nycklarna till filmskolan på söder, där en ny kamera hämtades upp. Under tiden fick undertecknad sitta "tältvakt" mellan två och tre. Det kändes som att göra lumpen. Halvfyra var alla på plats igen och fortsatte. Jag sov till sex och då var de klara. Körde hem team och mig själv och sov i två timmar, innan det var dags att hämta dagens skådespelare och köra tillbaks till Bullandö. Där var tempot betydligt lägre än dagen innan. Alla var som i koma. Fyra åkte vi ut till en hästhage och filmade David Tainton framför ett ruckel. Sex filmade vi Moa Gammel i baksätet på en bil. (Tack pappa). Halvåtta tog vi de sista bilderna på David och Moa på verandan. Sen var vi klara för dagen och jag kunde skjutsa hem skådespelarna och mig själv igen. Nu sitter jag och skriver detta.

Någonstans känns det som att man är med och gör något stort. Det är väl det som får en att orka ta sig an det här. I morgon är sista dagen och sen är det efterbearbetning. Skönt att det är över. Ändå inte. Konstig känsla.

Nu börjar nerverna krypa utanpå skinnet. Det är onsdag. I morgon ska utrustningen transporteras och allt klaffa. På fredagsmorgon ska kameran stå uppställd längs en öde landsväg, reda att filma farsans nya Audi komma glidande i motljus.
I förrgår hade vi tappat vår tunga skådespelarmamma, fru Ernst. I förrförrgår hade vi ingen kamera hux flux. Då ringer Marika! Hon kan på fredag. Sorry Mackan, no can do. Jag ringer tant Adolphson istället. Hon är på. Så nu har vi en av Ingmars väninnor i den rollen. Kvinnan är ju en legendar.  Det ska bli väldigt spännande. I synnerhet som jag i min ungdom varit "hemsamarit" (vet inte vad det kallas nuförtiden) åt hennes mamma. Så vi har mötts förut, jag undrar om hon minns det?

Igår skulle jag åka till Nosnake (Orminge) för att köpa en fuskflaska. Det är en flaska av nån konstig och säkert extremt oekologisk plast man kan slå sönder och hota folk med, utan att vara orolig över att man ska snubbla. Den är helt ofarlig. Tjoho, 400 balubas, och då hade man ju hoppats på att det skulle vara whisky i den. Men nej då. No can do.
För att komma till Orminge måste man åka mot Gustavsberg och sen ta en avfart som är "The road to hell". Eller "Highway to hell" Efter motorvägsavfarten är det ett gytter av små små gator och en huvudväg som är avstängd pga vägbygge! Så nästa avfart tog mig mot Gustavsberg södra, vilket visade sig vara fyra mil motorväg på bro. Innan jag typ kunde svänga av i Bexaböxa och vända. En och en halvtimme senare är jag på väg till söder för att möta mina skådisar.

Fyra samtal senare är jag ett par assistenter kort. "Va, jaha, jag trodde det var i helgen bara. Nä då hinner jag inte." Vad är det för fel på den där generationen 20+ are, de orkar inte ens läsa bilagorna i sina mail. De tänker lika lånt framåt som näsan räcker och de är konstant panka. Jag får sms varje dag, "kan du ringa mig, jag har inga pengar på telefon". Vad hände om jag skulle svara, "inte jag heller". Ska vi skicka röksignaler då? Men det mest intressanta är att när det väl är fredag, har de minsann fått ihop en kasse öl i alla fall.

Kom hem igårkväll lagom till nattning. Barnen somnade inte så fort, vilket gav mig ett utmärkt tillfälle att tjuvtitta lite på United vs Roma samtidigt. Visserligen utan ljud då, men i alla fall... sen somnade jag med Simon och vaknade till slutminuterna. Därefter satt jag med sax och klister och gjorde ett sista inspelningsschema fram till 01. Då vaknade Simon och var jättesnuvig, så jag fick sitta en timme med honom innan han somnade om. Gick och la mig och var övertrött. Somnade 3.

Idag ska jag till SVT kostymförråd för att hämta lite extra grejor. Sen ska jag fixa 14 assistenter och 7 rövare på en kvart också. Ikväll ska hela teamet gå på börsen för att se REA med mina gamla polare Andreas och Janne. Det ska bli kul och så får vi bonda lite. Jag har bestämt mig för att vi inte ska ha likadan t-shirts som det står "Alvin" på. Jag tycker sånt är fel. Brr.

Om den här filmen floppar ska jag söka jobb i Nyköping.

Ikväll blir det Skrattfest! Känns det lockande? Smaka på ordet... skrattfest. Det känns ungefär lika upphetsande som Mat-Tinas sexdans. Förlåt, nu har jag förstört er kväll. Det var inte alls meningen.

Skrattfest är en upplysning riktad till oss idioter som smyger omkring i videobutikernas mörkaste hörn. Nej, inte det hörnet. De står högre i rang. Jag talar om subgenren Komedier. En bra komedi friskat alltid upp. Göta Kanal II var trots allt den mest sedda filmen förra året. Men var det en skrattfest? Glöm det. Skrattfester hör till den mer udda subsubgenren inom komedier, nämligen idiotfilmer. För att man inte ska missa vad det är man ser brukar de döpas till just Dum, Dummare, Dummast, Tom i bollen, En skruv lös eller Ett päron till farsa.

Nu tror inte jag det finns något som heter så på amerikanska... "The movie was one huge laughing party!" Utan det finns här en agenda. Det finns en sammansvärjning. Tänk efter nu. För ett antal år sedan var den roligaste personen man kunde se på bio Goldie Hawn. Ingen vet ännu varför det blev så. Det skulle kunna ha varit på grund av att hon var ihop med Bruno Wintzell, men det var faktiskt först efteråt. Goldie var en söt tjej som snubblade sig igenom äventyr av olika slag och hamnade i "tokiga" situationer. Ja, det var riktigt dumt. Så dumt och populärt att den svenska översättarmaffian bestämde sig för att peka ut hennes filmer med hela handen. Sonika döptes alla filmer med Goldie Hawn till "Tjejen som... valfritt verb... typ gifte sig, inte ville gifta sig, gjorde lumpen, föll överbord. etc etc." Innan Goldie spårlöst försvann i glömska.

För att vi korkade biobesökare som gillar dum humor ändå inte skulle förväxla den kortväxta blondinen Goldies filmer med den kortväxta svarta dumroliga aktrisen Whoppie Goldberg, döptes hennes filmer till "En värsting... valfritt ord" På så sätt kunde man vara säker på att t ex den filmen En värsting till syster, där Whoppi på omslaget dansar iförd nunnedräkt, verkligen är en film som innehåller en busig och tokig nunna och inte en Goldie Hawn som nunna som bara t ex råkade halka.

För att ytterligare förstärka filmer som på omslaget innehåller svarta skådespelare som klätt ut sig för att se jättetjocka ut, eller jättetjocka i kvinnokläder, pryds alla dessa filmer av recensioner från totalt obskyra media som utlovar "En riktig skrattfest!" Jo man tackar. Jag har ännu inte kommit på riktigt vad det här hemliga översättningssällskapet vill, förutom att guida oss filmidioter rätt. Men det kanske ni kära läsare kan hjälpa till med.

Som tack för hjälpen kommer här den utlovade skrattfesten:
Dubbeldippning. (Oj vad jag kommer att få sökträffar på det här ordet era snuskhumrar.) Läser ni ofta läkartidningar? Här har vi ett riktigt I-landsproblem att bita i. Eller, det var ju det vi inte skulle...

På tal om I-landsproblem... När man hör en norrman tala förstår man genast att i det landet kan det inte finna mycket våldsamheter. Polisen har inte så mycket att göra så det är klart att de blir förbryllade när de väl stöter på norsk kriminialitet. Klicka här!

Det blev aldrig riktigt den storsäljare jag hoppades på. Kanske för att omslaget inte direkt utlovade någon skrattfest? Vill ni köpa Boken får ni maila mig. Men jag är ändå stolt över att skrivit studentlitteratur! Känns nästan som man är professor eller nåt.

Avslutningsvis kommer dagens höjdpunkt. Jag kan garantera att ni kommer att se det här klippet många gånger. Inte bara för att det är en fantastisk låt, utan för att man nästan kan känna hur den här trumslagaren varit en förtryckt Korean i tjugofem år. Han kan inte hålla det inom sig längre, det svänger ju. Och TV är där. Per Lindvall får se upp.

I sanning/Jois

Ännu en spännande vardag har börjat. I morse hasade jag mig upp vid halvnio. Sovmorgon? Jepp. Men så satt jag och klippte film till halvtre. Halvtio kör jag Linda och Simon till Karolinska då han ska på ögonkontroll. Ännu en detalj i schemat jag hade missat. Det är sånt där som gör mammorna tåååkiga, som min finska grannfru brukar uttrycka saken. Jag överlevde det också, med stoiskt lugn. Jag fick nämligen ett hett tips från min bloggarkollage Lollosmammasom skrev något häromdagen om att de rika inte längre ska få barnbidrag. Själv undrar jag varför man får barnbidrag överhuvudtaget. Det är lika konstigt som den där TV-licensen storebror så Lutherskt envisas med att driva in oss på, i evigheters evigheter. Återkommer straxt till det ämnet.

Lollosmorsa fick mig i alla fall att inse att jag inte sett röken av en enda sån där barnbidragskrona någonsin, så tvåbarnsfar jag är. Ok, de går väl till blöjor och sånt, men ändå, jag köper lika mycket barnsaker jag. Kanske med en aningens övervikt av leksaker då... men det är också viktigt. Att barn får leka, eller hur? Så, när solen står i lämpligt zenit mot vattumannens kors och månen är mogen ska jag ta upp det där. Ha ha. Vilken hållhake när man får skit för nästa gång man gör bort sig i ett barnärende. Vilket inte lär ligga alltför långt bort i framtiden.

Efter Karolinska körde Adam och jag till Cafe String för att äta Powerfrukost med Moa Gammel och Fille. Hon var en alldeles älskvärd person och såg precis ut som jag hade hoppats. För att passa in i rollen alltså. Hon älskade vårt manus, men mest förälskade hon sig i Adam. Adam är helt cool. Han satt mest och snaskade på en halv kanelbulle och tittade undrande på oss stora människor. String såg för övrigt ut exakt som jag minns det från den tid jag bodde granne med det och åt mina frukostar där för jämnan. Det är ett hak för proffsfikare.

Efter det drog vi hem till Filiie och gick igenom några detljaer inför inspelningen, tills Adam började mosa och blev klängig, då åkte vi hem. FotoKris ringde och satt fast i Skåne, men kommer i morgon kanske? Får ett mail av en agentur. Marika ringer dig... Yeah, hela mitt liv har jag drömt om just det. Marika Lagerkrantz ska ringa mig. Jag kan sluta min karriär med gott samvete nu...

Hemma och barnen sover som änglar. Jag kraschar framför TV:n och ser klart på Replacement Killers som jag började titta på häromdagen. Kunde inte hålla mig. Var ju tvungen att köpa en Blue-rayfilm nu när man har allt annat som hör till. Med svettiga fingrar stoppade jag in skivan och ser trailern för Bluerayreklamen dra igång med surround och allt vad det innebär. Den ena häftiga scenen efter den andra drar förbi skärmen. Kända skådisar i sån närbild att man ser varenda hårstrå i näsborren.
Visst, bilden är bra. Jättebra till och med. Men Wow? Njae, inte riktigt ändå. Men det kan heller inte bli bättre än det är. Måste tyvärr säga att det kanske är aningen bättre än DVD, men inte tusan är det värt 300 för en film. Mitt råd: Nu börjar alla tillverkare nyproducera sina filmer för att släppa dem på Bluray. Priset på bluerayfilmer kommer att skjunka så klart. Men redan nu börjar man kunna hitta riktiga klipp på DVD. DVD kommer att överleva många år framöver, så ska du investera i en fetbox med typ Seinfeldts samlade verk kan du vänta ett halvår tills de dumpar boxen för en tusenlapp och slå till då. Bluerayboxen kommer att kosta 4000 och du kommer inte att se skillnaden.

Och så är det med det. Jag är glad att den lille filmaren från götet, ni vet, Roy och Rogerkillen vann i domstolen mot TV4. Fast ändå, finns det något jag tycker mer illa om än TV4 så är det möjligen Galenskaparna, räddade på räkning till nio av Krister och Bengt. Trots det, så visade det sig att det är en styggelse av TV4 att visa filmer med reklamavbrott i. Det får man inte göra. Om man inte har papper på det. Så vad den kära Galenskapren åstadkommit är helt enkelt att TV4 måste låta filmens upphovsmän skriva under att det är ok att de gör reklamavbrott i deras filmer. Så nu gör alla det. Utom galenskaparen själv då, får man anta. Om jag vore Bergman och TV4 ville visa min film skulle jag fundera på att tacka nej, men det är förstås en kostnadsfråga, hur mycket stash de visar upfront. Hade kanal fem velat visa den med reklamavbrott hade det inte varit några problem med mig. Mina fans har förhoppningsvis redan köpt filmen på DVD om de gillade den. Det är det som är grejen. Svt vill inte visa reklam, men "sponsrar" vart och vartannat program. Vilket de i och för sig gärna kan göra, bara man slipper reklamen mitt i. Men varför betalar jag då TV-licens kan man undra? Reklamkanalerna säger att det är tack vare reklamen jag kan se film gratis. Men jag måste ju ändå betala licens för att äga en TV, vare sig jag väljer att se Svt eller inte. Dessutom betalar ju jag (eller föreningen) nån slags månadsavgift inbakad i hyran för att se reklamkanalerna. Borde det egentligen inte vara så att företagen betalar mig för möjligheten att få visa reklam i mina favoritfilmer? I dont get it. Så nu har jag dessutom Canal+, som bara sponsrar sporten... men där jag betalar för att se film och sport utan reklamavbrott, trots att jag dessutom måste betala licens för jag äger en TV, vare sig jag vill se Svt eller inte. Kan man inte helt enkelt bestämma att man betalar en fast månadsavgift för hela klabbet och så skiter man i reklamen? Vore inte det det bästa? Klart att Finesse blir sura, men de kan väl kränga sina dambindor i nåt annat sammanhang då? Sponsa lite damhockey eller nåt.

Adjö/Jois

Det är ju ändå tisdag, och inte en käft läser bloggar annandagpåsk.
Men idag har jag häcken full. Så här ser en Jois-måndag ut nuförtiden.

Linda tar Simon till Dagis (bil till söder), och jag tofflar omkring hemma och jagar en ettåring som inte vill se Bollibompa och som igår hade alla tecken på Vattkoppr. I morse var han hur pigg som helst och prickarna i stort sett borta?

När jag dricker mit morgonkaffe vill Adam väldigt gärna dricka han med. Men det får han inte. Så jag får dricka kaffe i smyg medan Adam tror han är en traktor tror jag. Det låter så när han bökar runt i leksakslådan.

När man smyger upp på Adam för att se vad han hittat (när han är tyst alltså, väldigt tyst) drar han som en oljad blixt till soffbordet och snor fjärrkontroller och/eller min telefon. Om jag säger tack, kanske jag får tillbaks den. Men hans senaste grej är bilnycklarna. Han går runt med min nyckelknippa och "låser upp" ungefär allt han ser.

Runt 10 kommer Linda hem och tar över. Då sitter jag och kollar mail. Idag har vi fått sju ansökningar av tjejer som vill bli assistenter till Simon. Vi behöver en till i reserv. Så då börjar synkroniseringen med att kolla upp dem.

Adam somnar halvtolv. Då kan man ta sig en macka och snacka lite, innan jag smiter in hit. Om en halvtimme ska jag dra till F på söder för att gå igenom inspelningsplanen med honom inför vår film. Det tar ett par timmar, så jag räknar kallt med att vara klar till 16, då jag ska hämta Simon från dagis. Bara för att vara hemma en timme innan det är dags att åka till söder igen.

Ikväll är det ljudseminarie inför vår filminspelning. Då ska vi få lära oss vilka ljud vi ska tänka på att ha när t ex sksp Ulfsäter rotar i kökslådorna utanför bild. Vi ser Moa Gammels och Kajsa Ernst i bild, men ska ändå första att Richard rotar i köket. Vilket ljud behövs för att förklara det? Räcker det med att slamra med bestick? Sånt där är spännande.

Avslutningsvis kommer jag hem vid 22 och ska försöka hinna klippa nästan klart Ikiz jazzkonsert. Vilket jag lovat till idag. Sorry. Men det mesta är gjort. Fattas bara lite klipp som tar alldeles för lång tid att leta efter, så det blir en hel natt igen kanske?

Nu ska jag ringa Andreas och kolla biljetter till på onsdag, dubbelkolla varför inte Kodak har svarat på vårt filmtiggeri samt trycka på Publish så ni kan få läsa om mina ofattbart spännande äventyr. Jag skulle ju egentligen bara skriva att jag inte skulle skriva nåt idag, utan i morgon. Så kan det också gå, som Vonnegut brukar säga. Kurt alltså.

Chill/Jois

Klicka här på egen risk

Jag trillade över följande "musikaliska" klipp på tuben.
Jag vet inte riktigt hur det ska beskrivas, men det är lite som skidskytte. En del lite sämre skidåkare visar sig ju vara en fena på att skjuta, och tvärtom. I det här fallet är det en "lite sämre" trumpetare som är en fena på att dansa till Star Wars. Typ. Enjoy!

Fast om ni känner er hugade kan ni se min svägerska Tora och hennes man spela arslet av amerikanskan, klicka här. Jag tror jag ska överala Tora att dansa i trikåer till nästa video.

Jag fick ett ryck och införskaffade för ett tag sedan ett jaktspel. Ja, precis. Jag har lite tröttnat på att smyga omkring i ruiner och skjuta ner nazister och monster. Varför inte skjuta en get eller nåt istället?, tänkte jag. Sagt och gjort. Det finns ett antal jaktspel på marknaden. Det verkar dock inte vara någon större skillnad annat än i grafiken. Man bygger en jägarkaraktär och sen klickar man på en karta och så landar man i spenaten. Väl där kan man klicka sig runt och upptäcka avbrutna kvistar och djurspillning som vittnar om att det nog kan finnas nåt litet vilddjur i krokarna. Sedan tar man ut vindriktning och lägger sig i en buske och väntar. Och väntar. Efter någon timme kan man ta fram en sån där tuta som dom har i Fäbo... förlåt, som dom har för att locka fram brunstiga djur. Så blåser man i den och väntar och väntar. Efter ytterligare någon timme börjar solen gassa och man tänker då stilla för sig själv att djuren kanske är törstiga nu. Och så upptäcker man att här, där jag är, finns ingen sjö. Så man klickar på kartan och börjar vandra mot ett vattendrag. Väl där hittar man en glänta och så gömmer man sig och blåser i älgluren och väntar. Och väntar. När väl en förbaskad hjortjäkel dyker upp är man så i gasen att man tömmer hela magget och kan sen bara skamset se på när den skadeskjutna hjorten lommar iväg mot horisonten. Schack är ett actionspel i jämförelse. Så nu vet ni.

Jag har som vanligt hysteriskt roligt åt kvällstidningarnas alltmer långsökta jakt på chocker. I helgen hittade jag faktiskt ett uppslag som de själva missat. Något som garanterat hade knäckt Brandsta-Gunnars brutna penis och Pirellinans växande bröst. Linda Benzin har nämligen mordhotat juryn. Den i Göteborg och den i Karlstad närmare bestämt. För att vara exakt säger hon så här: "Göteborg har man ju lust att dränka. Och Karlstad också."  Snacka  om mordchock! Anledningen är naturligtvis att fel låt vann. För övrigt dissade alla som inte fick topplaceringar av juryn, just juryn. BWOs sångare tyckte att "jurn har inte gjort sitt jobb". Hade han betalat dem för att BWO skulle vinna eller? Men inget mordhot som inte har en baksida. I den andra kvällstidningen säger Linda Benzin så här om juryn: "Jag är sjukt imponerad. Jag har lust att ligga med allihop." Nu framgår det inte om hon menade alla samtidigt eller bara en i taget, men börjar hon nu har hon garanterat första platsen nästa år.
Och mordhotet verkar plötsligt glömt? Ah, dessa underbara primadonnor.

I Sverige har vi ju länge kämpat mot särskrivningar. Det finns t o m nån sajt som regelbundet publicerar bilder på slikt skit. En del rätt kul faktiskt. Lika kul har man i amerika, fast där har man ett snarlikt problem med citattecken. Det kan också bli kul.
http://quotation-marks.blogspot.com/

Personligen tror jag nöjesbranchen skjöt sig själv i foten i samma ögonblick de började referera till sig själva som just "branch". "I den här branchen..." sa inte skivbolagschefer, däremot korpulenta underhuggare som fortfarande gör allt för att få oss att tro att vi ska ta just Linda Benzins karriär på allvar. Senast idag såg jag en annons om att bröderna Rongedahl uppträder på finlandsfärjan snart. Yup. Det är trots allt en bit mellan George Michael och Melodifestivalen. Så fort någon hittat på nåt kul på nätet kommer det dit en massa kommersiella wannabies och ska göra bisniss. Om någon lägger upp ett klipp på en kille som tänder eld på sina egna fisar, och det ses av en himla massa människor, kan man ge sig på att MTV skickar ut nån kille som tänder eld på tio personers fisar samtidigt. I fallet tvärtom (se Jack Ass) så funkar det eftersom de hann före U-tuben. Ingen orkar ju med plagiat. Det är så pajigt. Ungefär som "geniet" (lägg märke till citattecknet) som reggade goggle. Eller googles. Vad får dem att tro att man blir sugen på att köpa en docka när man är som mest irriterad över att ha skrivit in en adress fel? Nöje ska vara roligt och ingen industri.

Min kompis Karin från filmskolan är arg (fd Hudiksbo) för att nyheter är så storstadsbaserade. Bara för att visa dig att det faktiskt rapporteras från busken ger jag dig följande intrig: http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080313/NYHETER/523725853/1057

Ja, mer spännande än så blev det inte den här veckan. Filmproduktionen rullar på. Nu har vi fixat skådespelare och de flesta locations. Fina människor allihop.

Jag har ont i magen idag. - Jois

Aldrig ska jag glömma den sensommardag då mina läppar första gången nuddade din svala kropp. Jag var bara nio och det var förbjuden kärlek. Din mörka man var en perfekt kontrast till din ljusa hy. Jag var förälskad men förstod att jag egentligen var för ung. Du väntade på mig trots allt och vi fick många fina år tillsammans. Tills du lämnade mig på min tjugoårsdag. Jag grät floder och kom många år senare på mig själv med att jag egentligen bara sökte substitut i andra. En del kom nära, men ingen var som du.

Det är som en tung sorg som jag burit under alla dessa år. Men nu, nu är du tillbaka! Jag blev lika fövånad som du, när våra blickar möttes över frysdisken på ICA. Mitt hjärta slog ett extra slag och en våg av värme sköljde över mig när jag fick syn på dig. Jag vet inte om jag vill veta vad du gjort under alla dess år, eller så vill jag kanske det. Snart ska vi ses igen. Jag räknar minuter och sekunder. Älskade GB Annanassplit, du är mitt allt!

Idag ska vi kommentera.

Fredrik Virtanen gör sig i sin senaste krönika lustig över gamlingar som rockar. Han refererar till politiker och kulturpersonligheter som vill leka coola och "nere med kidsen". Sött kan man tycka. Flera av mina gamla vänner är fortfarande rockers, punks, skejtare eller vad ni vill. Är man patetisk för att man är 43 och hiphopare? Nä, jag tycker inte det. Jag köpte min första hiphopsingel på vinyl 1979. Nåt år efter att Bosse och Johny köpte sina första punksinglar. Jag gillade inte punk då, det var för skränigt för mig. Jag gillade däremot Ska. Man kan nog säga att jag är en rytmkille. Jag gillar när det svänger. Eller så gillar jag musik som är konst. Jag har gamla kompisar som fortfarande skejtar. En del av dem slutade helt enkelt aldrig när vi andra bytte in brädorna mot rullskridskor, som vi sen bytte mot en Volvo. Själv gick jag från disco till soul till rock (1988 tror jag) till hiphop till soul. Om och om igen. Och som av en slump firar min gamle polare René just nu stora triumfer genom att arrangera Love Boat. En slags revival för alla som gick ut och dansade mellan 80 och 85 typ.

Musikstilar kommer, utvecklas och segrar en stund, för att sen bytas ut mot något hippare för stunden. Rocken har ju varit passé i rätt många år, men kommer ibland upp till ytan och nosar lite när någon gammal stofil kommer på besök till Stadion. Men för Er som fortfarande tror att rockmusik är coolt och inne, ta en titt på det här klippet.
http://www.svd.se/nyheter/webbtv/filmtrailers/artikel_782919.svd
Var rocken inte död, är detta definitivt den sista spiken i kistan. Och jag som trodde Tre solars världsrekord i fula peruker var oslagbart? Lägg märke till den diskreta vindmaskinen i Lassgårds man.

I femton år satt jag som it-konsult hos några av Sveriges största företag. I mitt yrke gick det väldigt mycket ut på att träffa Ingenjör den och den, smöra lite för chef den och den, samt gå till kammaren och analysera och bearbeta informationen man fått. Alltid någon annans information. Och man var alltid i händerna så att säga på andras välvilja och samarbetsförmåga. Hyggligt betalt i och för sig, men för varje år var det nåt som dog i en. Nu bytte jag hux flux karriär mitt i skiten och ska bli filmare när jag blir stor. Jag har fått pröva en hel del olika saker och till slutfilmen blev det så att jag blev nån slags producent. Och där sitter man nu och ringer och smörar för en massa okända människor bara för att vara helt utlämnad till deras välvilja och slutligen bearbeta informationen man fått för att dela den med de andra i gruppen. Inget får man betalt heller. Vad var det som hände? Jag ska aldrig bli filmproducent.


Tack för den fina middagen i fredags.
Filmen hette förresten Severence och är en slags The Office som ska på kick off. Skillnaden är hårfin, men istället för att sälja pappersvaror säljer det här företaget vapen. Stugan de ska till är ett gammalt fångläger där fångarna glömdes efter kriget, rymde och nu hatar de företaget som sålde vapnen som gjorde att de blev tillfångatagna. Typ. Sen börjar blodfesten. Jag kan tänka mig att Sweeny Todd är nåt liknande. Rå men hjärtlig, kan man säga så? Jag skrattade i alla fall ofta. Den får 3 jois.

Jag såg en bortglömd Bessonfilm i helgen.Angel-A hette den. Den var också småkul med fina franska vitsar. En looser som är skyldig maffian pengar får i sista sekunden en skyddsängel som ska visa honom på den rätta vägen. Skyddsängeln är grymt sexig för att vara just en skyddsängel. Han är extremt ful och lite dum, så det blir såklart kul. Jag kan tycka att historien är lite väl förutsägbar, men den är fin och det är fantastiskt foto. Särskilt om man älskar att se ett folktomt Paris på morgonkvisten. Och det gör jag. 4 Jois.

Må bäst/Jois

Vad vore man utan vänner som Jonas. (Hedman I guess?) Här kommer en förklaring som skulle få Fredrik Lindström att gråta:
"Lillördag är en svensk benämning för den vardag som anses vare lite festligare och då man till exempel äter en finare middag eller går på restaurang eller dans. Ordet kommer ifrån "piglördagen", vilken inföll på onsdagar, det var då pigan enligt traditionen hade ledigt eftersom hon inte fick vara ledig på den riktiga lördagen.
Emils pappa kom på det och lillördag blev officiellt i Värmländska jantelagen 11 sept 1904 och protesterades mot det samma datum 2001 typ..."

Och så har Jois gjort film igen. Denna gång med min soul mate Elias. Han regisserade scenerna ifrån Rosersberg och jag de i gamla stan. Så turades vi om att filma. Danne Dalini har huvudrollen.

Gå till www.bubblare.se och sök på Crusade, eller/och Johan Lindell