http://www.youtube.com/watch?v=3eZBevXohCI

Fick en inbjudan till innebanyträning i måndags. Jag var hur peppad som helst och tackade ja till torsdagens träning. Rätt vad det var var det fredag och jag kom på att just det, igår var det visst torsdag. Tror jag börjar få Alzheimers.

Min grannfarbror och tillika trädgårdsmentor, har börjat åldras. När vi flyttade in här i Bajshamra hade han den finaste trädgården (de bor på botten) av alla och gubben var jämt ute och beskar sina Horatius Rhododendrus. Att jämföra honom med tanterna i bostadsföreningens trädgårdsgrupp är lite som att jämföra Frank Sinatra med en trubadur på finlandsfärjan. Alltså, trubaduren gör sitt jobb och så, men min grannman lever trädgård.

Efter att förra sommaren knäckt mina kära grannar med kvarterets tätaste balkongdjungel (Jag är i sammanhanget möjligen Dean Martin. Lite slarvig och lite chansartad men med nedärvda mörgröna fingrar som förlåter det mesta.) fick vi kontakt. Eller om det berodde på att lill-Adams charmat hans fru? I vilket fall gav han mig en del praktiska råd när man har balkongträdgård. Han såg mig och vi hade psychic connection. När jag såg honom häromdagen slog det mig att jag inte sett honom på ett tag, på hela vintern faktiskt. Och nu hade han käpp. Så jag frågade lite dumhurtigt, Tjenare, har du börjat med vandringsstav nu? Och han svarar: Ja, jag äter medecin mot cancer och det slår ut lite av balansen. Vad säger man då? Oj, hoppas det blir bra? Ibland känner man sig så korkad.

Men det är vår på lut så idag blir det kanske en tur till Ulriksdals slottsträdgård. Det är en oas och pärla för oss som gillar blommor och fika. Det var under min tid som pappaledig jag lärde mig hemligheten. Vill man veta hur man får en bra dag med en baby, ja då tar man rygg på pensionärerna. Sagt och gjort. Man tar sin lilla och en barnvagn och hänger på några målmedvetna pensjisar. OBS! Ta inte rygg på de med vandringsstavar. De försöker bara förlänga sin ålderdom genom stress. Nej, häng på de som går till synes utan mål, men med lugna bestämda kliv. Rätt vad det är gör de en abrovinkel och klipper en grind nånstans och vips, så är man inne typ i Bergianska trädgården. Där kan man fika riktigt bra. Och handla lite kul växter. Länge trodde jag Weibulls som ligger intill var the shit. Men det har visat sig vara ett lite finare IKEA bara. Att jobba med växter är som att laga mat. Ska det bli gott måste man ha bra grejor. Råvaror är A och O. I det här fallet plantor och lökar. Visst kan man ta en tagets på Ica och sätta om, men den pallar inte länge. Ulriksdals slottsträdgård är växternas NK. Lite dyrar, lite bättre och lite glassigare fika. Här finns inga halvfabrikat utan alla plantor har de drivit upp själva.

Vad heter det om man har gröna fingrar när det handlar om vin? Röd näsa? Min svåger har nog det. Australien, som han kommer ifrån, är en rätt stor kontinent. Det är lätt att glömma att vi faktiskt snackar världsdel här. Och med det vädret är det inte konstigt att de får fram fantastika viner. M vet hur man tar hit dem, det är hans jobb. Mitt jobb är att provsmaka och gilla det. Visste ni att man kan premunerera på vin? Klicka här så kan ni göra det. Eller klicka här, om ni bara vill köpa riktigt bra vin till reapriser.

Om ni kom hit från min gode vän Valiers blogg har ni redan läst hans upplevelser av Uppsala. Om inte kan ni göra bakläxan här.

Sievert Öholm som fotograf? Hm, här finns en konspiratorisk potatis begravd minsann. Var nte hans polare Mahararadjasin som klippte kvitton från Uppsala?

I Uppsala finns Livets ord. Inte så långt från Uppsala ligger Knutby.

Straxt norr om Uppsala ligger Tierp. Därifrån kommer George-sidan av min släkt. Mest känd är Josef Lindell (Gamm-Georges bror) som vid 80+ nånting klippte en hundratolttaggare och slog nåt slags världsrekord i älgjakt.

Josef far ligger också bakom begreppet Tierpsgången. Ty när gamm-Josef var ung blev han förtjust i en kvinna från grannsocknen. När han kände sig stadd vid kassa köpte han sonika ett fång blommor och en chokladkartong och började gå mot typ Björkelunda, eller vad byhålan där nu hette. På den här tiden var det dock inte så populärt att sno brudar från grannsocknen. Det fanns kanske inte tillräckligt många att dela på?

Nu är ju min släkt kända för att i generationer vara inte bara storväxta utan även hrm host host, vackra? Vilket också kan ha funnits med i hotbilden. However, halvvägs på väg hade ett gäng huliganer från Björkelunda lagt sig på lurpass. (Björklundas svar på Firman) När gamm-Josef kom skulle de övermanna honom, men han tog sin vandringsstav och klippte hela högen. Några blåmärken och timmar senare kunde han lätt ragga upp bruden som gjorde mig möjlig småningom. Tack för det gamm-Josef.

Idag är det tradition att när en Tierpare gifter sig måste han på sin svensexa låtsasslåss mot sina kompisar i det som kallas för Tierpsgången.

Straxt söder om Tierp ligger något SMHI kallar för en snögräns. Det är finurligt ordnat av moder Natur att det finns zoner på kartan där man tydligt kan mäta att här börjar det minsann snöa tidigare och töa senare än ja, säg mellan Uppsala och Södertälje. Varför berättar jag detta? Jo, för det innebär att Tierp är Norrland och vad som nu finns söder om Södertälje, är Skåne. Vi andra är mellansverige.

Jag var femton år och väldigt förtjust i herr Valiers fru (Fast de var inte gifta då, så det var nog helt i sin ordning) då jag fick mitt första sommarjobb. Det var på Ica i Arlanda. Ty detta utspelar sig vid en tid då Arlanda bara var en flygplats och vad övrigt var var åker. Min första dag gick åt till att bekanta mig med butiken, som man skulle kunna likna vid någon form av Mini-Maxi? Taftologin funkar faktiskt. Det var första gången jag sett ett Ica där man inte bara sålde mat, här fanns även gräsklippare, gummistövlar, spadar och tillbehör till traktorer. Ville man kunde man förmodligen köpa sig en gris också, i alla fall innan den maldes till fläskfärs.
Arlanda ligger söder om Uppsala. Uppsala är alltså inte Norrland, men väl landet.

För min första lön gick jag åstad och köpte mig en hifi-anläggning. Med denna kunde jag sen sätta igång och spela in blandband till Valiers fruga (ty vid den här tiden fanns det vare sig CD eller MP3). Det gick bevisligen inte så bra. Förmodligen hade det varit lättare att bara fråga chans, men ni vet hur det är att vara femton. Andra femtonåringar typ cyklade förbi tjejens hus hundra gånger utan att hålla händerna på styret... Men vem vet, det hade kunnat bli spännande att möta herr Vailer i en Tierpsgång...

Filmveckan fortsätter. Idag har jag varit statist för ett möbelföretags reklamfilm. Dessvärre är jag belagd med tystnadsplikt så jag kan inte berätta så mycket. Men jag agerade fotbollssupporter. Så idrottsveckan fortstätter också. Det var rätt långtråkigt faktiskt, men är man filmnörd så är man och det var kul att se alla de dyraste grejorna från Ljud och bildmedia in action.

Man kan tycka vad man vill om fotboll och läktarvåld. Det är ändå omöjligt att försvara. Lika omöjligt som det är för mig att försöka förklara varför jag gillar hiphop. "Fuck ya r8t back nigga mfuckn benjamins 4 my bitch who and I go." Gillade kanske. Ibland är det så. Det rycker tag i en och man dras med och älskar den där låten utan att tänka på vad de sjunger. Man lurar sig att tro att det är "på skoj". Ibland är det så, men oftast inte. För det mesta är det bara några fattiga outbildade människor som över en natt fått ett par millar och uppmärksamhet för ett halvår.
Jag skulle aldrig komma på tanken att kasta saker på en medmänniska hur felaktigt domslut än kan vara. Men jag kan förstå att det finns yngre killar som tror det är coolt. Förr var det roligare. När Djurgården kom till Råsunda och kallades för Skansen och publiken kastade bananer på dem. Sen var det någon journalist som kom på att gårdarna hade en färgad spelare och kanske kände sig kränkt, så var det slut på det roliga. Ingen tänkte dock på att halva AIK var afrikaner på den tiden, men vi är ju svarta ändå...
Det finns som sagt fyra väderstreck även på Råsunda och beroende på var man satt kunde man förmodligen bilda sig olika uppfattningar om samma händelse. Eder utsände på plats rapporterar från Norra stå. AIK hade för första gången under andra halvlek börjat pressa tillbaka bajen lite. Under en av hörnorna syns det tydligt ändå från över hela plan hur det haglar in småsaker på hörnläggaren. AIK ligger dock under och såna bagateller är praxis vid större matcher.
Under såväl första som andra halvlek fyrar bajrarna av nån slags bomb som torde ha försett halva södra läktaren med nåon form av tinnitus (finns det fler sorter?). Ingen åtgärd.
Nu hör det till saken att bajen hade "hemmaplan" och därmed är ansvariga för läktarsäkerheten.
Bajen har dominerat andra halvlek och så kommer en långboll mot den där Chanko. Han försöker ta sig förbi Arnefjord i AIK och de hamnar i en lång löpduell. Chanko har sin högerarm i ett stadigt grepp om Arnefjords tröja och över dennes bröstkorg. Arnefjord har sin vänsteram fri men försöker pressa tillbaka Chankos arm samtidigt som bägge springer i sprinterfart mot AIKs mål. Några meter utanför straffområdet rycker Arnefjord tillbaka sin arm varför Chanko seglar ner på marken. Frispark. Visst, men i ärlighetens namn skulle det blåsts för länge sen efttersom man inte kan anse att Chanko hade fördel av bollen. Chanko själv kliver fram och slår en läcker boll helt otagbart i mål. De mindre bemedlade äggen på Norra stå blir arga på Chanko. Vi andra var arga på domaren. Men det är som det är. AIK försöker driva på och får en ny hörna. Ännu en bomb briserar hos bajarna. Ingen åtgärd av väktare. Ännu fler saker kastas på AIK:aren. Ingen åtgärd av domaren. Det blev inget av anfallet. Här följer en period av vad som måste anses som ett av de fegaste i modern allsvensk tid. Bajen gör ett byte. Som tar fem minuter. Bajen ska göra inkast, som tar fem minuter. Så fort en AIK:are är närmare än fem meter kastar sig bajrare överallt hursomhelst och ligger kvar och grinar tills bårbärarna kommer in. Där grisade man till sig en kvart. Sen kom då Chankos hörna. Han hade ju slagit hörnor förut och fått saker på sig, men den här gången sprang han bort till domaren och grinade och domaren valde att bryta matchen.
Det hade nog inte Chanko räknat med. Bajen hade pressen och AIK såg uppgivna ut, så hade han bara slagit hörnan utan att tjura hade säkert bajen vunnit matchen. Nu blev det inte så.

Och nu vill jag bara säga att jag tycker det är vidrigt med våld och skit på läktarna. Men man måste vara konsekvent.

"Ex-djurgårdaren Lolo Chanko såg ut att bli årets första derbyhjälte i Stockholm på en frispark i AIK-krysset i derbyt som fick brytas en kvart och som hade två ansikten."

DN ikväll. Avd världsrekord i meningsbyggnad.

"AIK dominerade före paus och Bajen var bättre efter inför 23 578 åskådare. Jorge Ortiz kvitterade rättvist på straff på stopptid. Det hade varit logiskt om Lolo Chanko hade fått bli derbyhjälte. "

Logik sa Bull

Det jag tar med mig från Norra stå är att det tog en timme innan bussarna gick. Nästa gång tar jag bilen. Snutarna hade spärrat av två körfält med fjorton piketer helt i onödan. Dumma dom.

Så är man hemma igen från Bullandö. En veckas filminspelning kan liknas vid att ligga en vecka i fronten vid ett krig. Varje morgon får man slåss mot tider och väder och allt vad det är. Till slut fick vi nog ihop det ändå. Men tänk er själva att vi ska göra en film som ska föreställa svensk försommar och så vaknar man sista morgonen och det är en halv decimeter snö ute... Brr. Det löste vårt eminenta team dock på förtjänstfullt sätt.

"Det enda vi vet om den här putten är att klockan är kvart över tre..."
Göran Zachrisson

Tänk att så här års, de senaste tio åren eller så, dyker det plötsligt upp en massa reklam för hockey-VM. Jag blir lika förvånad varje vår. Va? liksom. Har vi kvar de däringa Tre Kronor? Fram till 80-talet nån gång, var hockey-VM större än melodifestivalen. Det var det givna samtalsämnet och varenda svensk kunde stava till Peo Brasar och Labraaten. Vi visste allt om alla. Folk gick till och med och såg hockey på Hovet. Sen kom PA Gullö och TV3. (Jag har förgäves sökt efter en bild på honom på nätet, då han ser så rolig ut. Men det fanns inget, så istället får ni en Gulö-groda så ni kan bilda er en egen uppfattning om mannen. "Här ser vi kineser, japaner, turkar och massor av konstiga människor som får visa upp sig i TV över hela världen...")  Och då kom Falcon, Marie kex, Huyandai och du kan vinna Lionel RIchie-biljetter. Hockey VM blev ett jippo helt enkelt. Och från att ha varit ett högkvalitativt idrottsevenemang blev det nu en lååång reklampaus med matcher som Italien - England. Samtidigt som OS passade på att häva sin proffsklausul och ersatte (?) det som då var det vekliga mästarmötet, Canda Cup.

Under hela 90-talet var det också en självklarhet skriven i sten att de proffs som var lediga i Kanada kom till hockey-VM. Nu hade visst Foppa tvättstugan den veckan och Sundin brutit en tånagel, så det får man ju förstå. Och så årets nyhet. VM går nu i kanal 6! Ännu ett lågvattenmärke alltså. Jag har inga siffror, men jag tror att just nu är SM-slutspelet intressantare för hockeyintresserade svenskar. De andra trettiosju personer som har kanal 6 kommer möjligen att se finalen, om Sverige är med.

"Djurgården hockey står för proffesionalism in i minsta detalj..."
Difs matchprogram

Låt oss trösta oss med en symbolisk videsnutt.

Och lite gammal MAD-nostalgi.

Arsenal torskar. Och det kändes rättvist. AIK stortorskar. Det kändes också rättvist. Dulee knockar en lagkamrat, eller  två... på träning och blir avstängd. Rätt åt honom.

I natt hade vi en scen som är så att säga filmens showdown. Två män i en duell, där bägge hotar med att ta livet av sig själva. Den ene med kniv, den andre med en spräckt flaska. Teamet hade fått eftermiddagen ledigt och själv skulle jag sova för att direkt köra hem skådisarna mitt i natten. Klockan tolv började inspelningen och då sov jag. Klockan två blev jag väckt av teamet pga att kameramotorn pajat. Vår fantastiska laganda gjorde att alla var glada ändå. En bil skickades till Nacka för att hämta nycklarna till filmskolan på söder, där en ny kamera hämtades upp. Under tiden fick undertecknad sitta "tältvakt" mellan två och tre. Det kändes som att göra lumpen. Halvfyra var alla på plats igen och fortsatte. Jag sov till sex och då var de klara. Körde hem team och mig själv och sov i två timmar, innan det var dags att hämta dagens skådespelare och köra tillbaks till Bullandö. Där var tempot betydligt lägre än dagen innan. Alla var som i koma. Fyra åkte vi ut till en hästhage och filmade David Tainton framför ett ruckel. Sex filmade vi Moa Gammel i baksätet på en bil. (Tack pappa). Halvåtta tog vi de sista bilderna på David och Moa på verandan. Sen var vi klara för dagen och jag kunde skjutsa hem skådespelarna och mig själv igen. Nu sitter jag och skriver detta.

Någonstans känns det som att man är med och gör något stort. Det är väl det som får en att orka ta sig an det här. I morgon är sista dagen och sen är det efterbearbetning. Skönt att det är över. Ändå inte. Konstig känsla.

Nu börjar nerverna krypa utanpå skinnet. Det är onsdag. I morgon ska utrustningen transporteras och allt klaffa. På fredagsmorgon ska kameran stå uppställd längs en öde landsväg, reda att filma farsans nya Audi komma glidande i motljus.
I förrgår hade vi tappat vår tunga skådespelarmamma, fru Ernst. I förrförrgår hade vi ingen kamera hux flux. Då ringer Marika! Hon kan på fredag. Sorry Mackan, no can do. Jag ringer tant Adolphson istället. Hon är på. Så nu har vi en av Ingmars väninnor i den rollen. Kvinnan är ju en legendar.  Det ska bli väldigt spännande. I synnerhet som jag i min ungdom varit "hemsamarit" (vet inte vad det kallas nuförtiden) åt hennes mamma. Så vi har mötts förut, jag undrar om hon minns det?

Igår skulle jag åka till Nosnake (Orminge) för att köpa en fuskflaska. Det är en flaska av nån konstig och säkert extremt oekologisk plast man kan slå sönder och hota folk med, utan att vara orolig över att man ska snubbla. Den är helt ofarlig. Tjoho, 400 balubas, och då hade man ju hoppats på att det skulle vara whisky i den. Men nej då. No can do.
För att komma till Orminge måste man åka mot Gustavsberg och sen ta en avfart som är "The road to hell". Eller "Highway to hell" Efter motorvägsavfarten är det ett gytter av små små gator och en huvudväg som är avstängd pga vägbygge! Så nästa avfart tog mig mot Gustavsberg södra, vilket visade sig vara fyra mil motorväg på bro. Innan jag typ kunde svänga av i Bexaböxa och vända. En och en halvtimme senare är jag på väg till söder för att möta mina skådisar.

Fyra samtal senare är jag ett par assistenter kort. "Va, jaha, jag trodde det var i helgen bara. Nä då hinner jag inte." Vad är det för fel på den där generationen 20+ are, de orkar inte ens läsa bilagorna i sina mail. De tänker lika lånt framåt som näsan räcker och de är konstant panka. Jag får sms varje dag, "kan du ringa mig, jag har inga pengar på telefon". Vad hände om jag skulle svara, "inte jag heller". Ska vi skicka röksignaler då? Men det mest intressanta är att när det väl är fredag, har de minsann fått ihop en kasse öl i alla fall.

Kom hem igårkväll lagom till nattning. Barnen somnade inte så fort, vilket gav mig ett utmärkt tillfälle att tjuvtitta lite på United vs Roma samtidigt. Visserligen utan ljud då, men i alla fall... sen somnade jag med Simon och vaknade till slutminuterna. Därefter satt jag med sax och klister och gjorde ett sista inspelningsschema fram till 01. Då vaknade Simon och var jättesnuvig, så jag fick sitta en timme med honom innan han somnade om. Gick och la mig och var övertrött. Somnade 3.

Idag ska jag till SVT kostymförråd för att hämta lite extra grejor. Sen ska jag fixa 14 assistenter och 7 rövare på en kvart också. Ikväll ska hela teamet gå på börsen för att se REA med mina gamla polare Andreas och Janne. Det ska bli kul och så får vi bonda lite. Jag har bestämt mig för att vi inte ska ha likadan t-shirts som det står "Alvin" på. Jag tycker sånt är fel. Brr.

Om den här filmen floppar ska jag söka jobb i Nyköping.

Ikväll blir det Skrattfest! Känns det lockande? Smaka på ordet... skrattfest. Det känns ungefär lika upphetsande som Mat-Tinas sexdans. Förlåt, nu har jag förstört er kväll. Det var inte alls meningen.

Skrattfest är en upplysning riktad till oss idioter som smyger omkring i videobutikernas mörkaste hörn. Nej, inte det hörnet. De står högre i rang. Jag talar om subgenren Komedier. En bra komedi friskat alltid upp. Göta Kanal II var trots allt den mest sedda filmen förra året. Men var det en skrattfest? Glöm det. Skrattfester hör till den mer udda subsubgenren inom komedier, nämligen idiotfilmer. För att man inte ska missa vad det är man ser brukar de döpas till just Dum, Dummare, Dummast, Tom i bollen, En skruv lös eller Ett päron till farsa.

Nu tror inte jag det finns något som heter så på amerikanska... "The movie was one huge laughing party!" Utan det finns här en agenda. Det finns en sammansvärjning. Tänk efter nu. För ett antal år sedan var den roligaste personen man kunde se på bio Goldie Hawn. Ingen vet ännu varför det blev så. Det skulle kunna ha varit på grund av att hon var ihop med Bruno Wintzell, men det var faktiskt först efteråt. Goldie var en söt tjej som snubblade sig igenom äventyr av olika slag och hamnade i "tokiga" situationer. Ja, det var riktigt dumt. Så dumt och populärt att den svenska översättarmaffian bestämde sig för att peka ut hennes filmer med hela handen. Sonika döptes alla filmer med Goldie Hawn till "Tjejen som... valfritt verb... typ gifte sig, inte ville gifta sig, gjorde lumpen, föll överbord. etc etc." Innan Goldie spårlöst försvann i glömska.

För att vi korkade biobesökare som gillar dum humor ändå inte skulle förväxla den kortväxta blondinen Goldies filmer med den kortväxta svarta dumroliga aktrisen Whoppie Goldberg, döptes hennes filmer till "En värsting... valfritt ord" På så sätt kunde man vara säker på att t ex den filmen En värsting till syster, där Whoppi på omslaget dansar iförd nunnedräkt, verkligen är en film som innehåller en busig och tokig nunna och inte en Goldie Hawn som nunna som bara t ex råkade halka.

För att ytterligare förstärka filmer som på omslaget innehåller svarta skådespelare som klätt ut sig för att se jättetjocka ut, eller jättetjocka i kvinnokläder, pryds alla dessa filmer av recensioner från totalt obskyra media som utlovar "En riktig skrattfest!" Jo man tackar. Jag har ännu inte kommit på riktigt vad det här hemliga översättningssällskapet vill, förutom att guida oss filmidioter rätt. Men det kanske ni kära läsare kan hjälpa till med.

Som tack för hjälpen kommer här den utlovade skrattfesten:
Dubbeldippning. (Oj vad jag kommer att få sökträffar på det här ordet era snuskhumrar.) Läser ni ofta läkartidningar? Här har vi ett riktigt I-landsproblem att bita i. Eller, det var ju det vi inte skulle...

På tal om I-landsproblem... När man hör en norrman tala förstår man genast att i det landet kan det inte finna mycket våldsamheter. Polisen har inte så mycket att göra så det är klart att de blir förbryllade när de väl stöter på norsk kriminialitet. Klicka här!

Det blev aldrig riktigt den storsäljare jag hoppades på. Kanske för att omslaget inte direkt utlovade någon skrattfest? Vill ni köpa Boken får ni maila mig. Men jag är ändå stolt över att skrivit studentlitteratur! Känns nästan som man är professor eller nåt.

Avslutningsvis kommer dagens höjdpunkt. Jag kan garantera att ni kommer att se det här klippet många gånger. Inte bara för att det är en fantastisk låt, utan för att man nästan kan känna hur den här trumslagaren varit en förtryckt Korean i tjugofem år. Han kan inte hålla det inom sig längre, det svänger ju. Och TV är där. Per Lindvall får se upp.

I sanning/Jois

Ännu en spännande vardag har börjat. I morse hasade jag mig upp vid halvnio. Sovmorgon? Jepp. Men så satt jag och klippte film till halvtre. Halvtio kör jag Linda och Simon till Karolinska då han ska på ögonkontroll. Ännu en detalj i schemat jag hade missat. Det är sånt där som gör mammorna tåååkiga, som min finska grannfru brukar uttrycka saken. Jag överlevde det också, med stoiskt lugn. Jag fick nämligen ett hett tips från min bloggarkollage Lollosmammasom skrev något häromdagen om att de rika inte längre ska få barnbidrag. Själv undrar jag varför man får barnbidrag överhuvudtaget. Det är lika konstigt som den där TV-licensen storebror så Lutherskt envisas med att driva in oss på, i evigheters evigheter. Återkommer straxt till det ämnet.

Lollosmorsa fick mig i alla fall att inse att jag inte sett röken av en enda sån där barnbidragskrona någonsin, så tvåbarnsfar jag är. Ok, de går väl till blöjor och sånt, men ändå, jag köper lika mycket barnsaker jag. Kanske med en aningens övervikt av leksaker då... men det är också viktigt. Att barn får leka, eller hur? Så, när solen står i lämpligt zenit mot vattumannens kors och månen är mogen ska jag ta upp det där. Ha ha. Vilken hållhake när man får skit för nästa gång man gör bort sig i ett barnärende. Vilket inte lär ligga alltför långt bort i framtiden.

Efter Karolinska körde Adam och jag till Cafe String för att äta Powerfrukost med Moa Gammel och Fille. Hon var en alldeles älskvärd person och såg precis ut som jag hade hoppats. För att passa in i rollen alltså. Hon älskade vårt manus, men mest förälskade hon sig i Adam. Adam är helt cool. Han satt mest och snaskade på en halv kanelbulle och tittade undrande på oss stora människor. String såg för övrigt ut exakt som jag minns det från den tid jag bodde granne med det och åt mina frukostar där för jämnan. Det är ett hak för proffsfikare.

Efter det drog vi hem till Filiie och gick igenom några detljaer inför inspelningen, tills Adam började mosa och blev klängig, då åkte vi hem. FotoKris ringde och satt fast i Skåne, men kommer i morgon kanske? Får ett mail av en agentur. Marika ringer dig... Yeah, hela mitt liv har jag drömt om just det. Marika Lagerkrantz ska ringa mig. Jag kan sluta min karriär med gott samvete nu...

Hemma och barnen sover som änglar. Jag kraschar framför TV:n och ser klart på Replacement Killers som jag började titta på häromdagen. Kunde inte hålla mig. Var ju tvungen att köpa en Blue-rayfilm nu när man har allt annat som hör till. Med svettiga fingrar stoppade jag in skivan och ser trailern för Bluerayreklamen dra igång med surround och allt vad det innebär. Den ena häftiga scenen efter den andra drar förbi skärmen. Kända skådisar i sån närbild att man ser varenda hårstrå i näsborren.
Visst, bilden är bra. Jättebra till och med. Men Wow? Njae, inte riktigt ändå. Men det kan heller inte bli bättre än det är. Måste tyvärr säga att det kanske är aningen bättre än DVD, men inte tusan är det värt 300 för en film. Mitt råd: Nu börjar alla tillverkare nyproducera sina filmer för att släppa dem på Bluray. Priset på bluerayfilmer kommer att skjunka så klart. Men redan nu börjar man kunna hitta riktiga klipp på DVD. DVD kommer att överleva många år framöver, så ska du investera i en fetbox med typ Seinfeldts samlade verk kan du vänta ett halvår tills de dumpar boxen för en tusenlapp och slå till då. Bluerayboxen kommer att kosta 4000 och du kommer inte att se skillnaden.

Och så är det med det. Jag är glad att den lille filmaren från götet, ni vet, Roy och Rogerkillen vann i domstolen mot TV4. Fast ändå, finns det något jag tycker mer illa om än TV4 så är det möjligen Galenskaparna, räddade på räkning till nio av Krister och Bengt. Trots det, så visade det sig att det är en styggelse av TV4 att visa filmer med reklamavbrott i. Det får man inte göra. Om man inte har papper på det. Så vad den kära Galenskapren åstadkommit är helt enkelt att TV4 måste låta filmens upphovsmän skriva under att det är ok att de gör reklamavbrott i deras filmer. Så nu gör alla det. Utom galenskaparen själv då, får man anta. Om jag vore Bergman och TV4 ville visa min film skulle jag fundera på att tacka nej, men det är förstås en kostnadsfråga, hur mycket stash de visar upfront. Hade kanal fem velat visa den med reklamavbrott hade det inte varit några problem med mig. Mina fans har förhoppningsvis redan köpt filmen på DVD om de gillade den. Det är det som är grejen. Svt vill inte visa reklam, men "sponsrar" vart och vartannat program. Vilket de i och för sig gärna kan göra, bara man slipper reklamen mitt i. Men varför betalar jag då TV-licens kan man undra? Reklamkanalerna säger att det är tack vare reklamen jag kan se film gratis. Men jag måste ju ändå betala licens för att äga en TV, vare sig jag väljer att se Svt eller inte. Dessutom betalar ju jag (eller föreningen) nån slags månadsavgift inbakad i hyran för att se reklamkanalerna. Borde det egentligen inte vara så att företagen betalar mig för möjligheten att få visa reklam i mina favoritfilmer? I dont get it. Så nu har jag dessutom Canal+, som bara sponsrar sporten... men där jag betalar för att se film och sport utan reklamavbrott, trots att jag dessutom måste betala licens för jag äger en TV, vare sig jag vill se Svt eller inte. Kan man inte helt enkelt bestämma att man betalar en fast månadsavgift för hela klabbet och så skiter man i reklamen? Vore inte det det bästa? Klart att Finesse blir sura, men de kan väl kränga sina dambindor i nåt annat sammanhang då? Sponsa lite damhockey eller nåt.

Adjö/Jois