Idag lyssnade jag som vanligt på SR Metropol medan jag lagade lunch. De hade bjudit in en forskare som skulle svara på varför vi firade Valborg.
Det lät ungefär såhär:
"Varför firar vi egentligen Valborg?"
"Ja, det är en lång tradition som sträcker sig tillbaks till medeltiden ungefär."
"Ja, men hur började det?"
"Ja, vi har ingenting nedtecknat före medeltiden, så vi antar att man kanske ville fira våren. Ja, och så är det ett helgon inblandat också."
"Så det låter lite vagt. Vi ville kanske fira våren och till miinne av ett oklart helgon?"
"Ja, det är ungefär det vi vet."
Så nu vet ni också, ingenting. Märkligt att en professor i vad det nu var, egentligen får vara med när han inte vet. Vet någon någonting? Kan det vara så att vi firar Valborg mest på kul?
Professorn leverar vidare att dagens valborgsfirande mest är en åminnelse till att det förr inte var så många som tog studenten (och då menar man från Universitet och inte gymnasier) och att man därför ville fira för att visa sin klasstilhörighet... Och därav det moderna fylleslaget som inte existerade före, säg 50-talet.
Så nu vet ni lika lite som jag. Vi firar Valborg genom att rituellt tända brasor till minne av ett bortgömt helgon, sen super vi för att fira våra kära nyblivna akademiker. Ja, men grattis då.
För övrigt tycker jag det är märkligt att alla gymnasister ska firas, alltså, inte att det firar, utan att de firas. Det är typ ingen som firar att de blivit fil kand prof jur leg  läk, när de väl blivit det. Är inte det tokigt?

Jag tänkte, jag borde, jag skulle, men, nej. Skrivkramp typ. En annan dag. Då.
Snart kommer mitt första blogg komma från en Macintosh. Jag är lika förvånad själv.

Sidney är ändå Kungen. Tänk på det ungdomar, det fanns en tid innan Pirate bay också. Ingenting är nytt under solen.

Det här var kul.

Spa-avdelning, Hotell Skansen, Båstad

Tre äldre män ~ 70 klär på sig.
Man 1: Jag hörde att Eriksson gick bort förra helgen.
Man 2: Jo, synd på en så trevlig karl.
De fortsätter klä sig under tystnad. Efter några minuter tar Man 3 till orda.
Man 3: Sååå… det betyder att fru Eriksson äntligen är ledig?

Nu när svenska folket äntligen börjat våga handla på "Nätet", detta sägenomspunna paradis, blir en del av oss särskilt utvalda medborgare spammade med snigelpost istället. Jag talar inte om, jag skriver om... postorderkatalogerna.

Det började för några år sedan då jag snabbt och snajdigt skulle imponera lite på min kära sambo genom att köpa lite tuffa babykläder. Man var ju lite ovan så det krävdes en del googlande. Och så fick man då snabbt erfara att det fanns en uppsjö nätbutiker där man kunde köpa "exklusiva babybodies" för några hundralappar. Såna som en bebis kan ha i en månad eller två. (Man kunde visserligen även hitta bodys for babes, men det är en helt annan historia.) Och så fanns det postorderfirmorna, där man kunde köpa kopiorna för ett par tior eller tre. Och gick det som det gick. Kläderna kom och Linda passade på att shoppa nåt till sig själv vid nästa tillfälle, och så var vi reggade bägge två.

Det verkar finnas någon slags postordermaffia därute. Ty det verkar räcka att man ens tänker tanken på, säg Haléns, förrän man har en 323-sidig bibel i 4-färg hemma. Och inte en, utan två, eftersom vi handlat i varsitt namn. Det hela eskalerade i höstas. Plötsligt drabbades vi av ett virus i brevlådan. Det heter Klingel. Klingel skickar också ut 323-sidiga biblar i 4-färg två gånger per termin. Men det räcker inte. De andra postorderföretagen bombar lite förtstrött vårt hem med "specialbilagor" kanske en gång i månaden. Då är det halva priset på utvald skit. Klingel går ett steg längre. De skickar en fyra fem specialbilagor i veckan. Små häften med rea på kläder som får Ullared att framstå som Chanel.

Vid en snabbantning i badrummet häromdagen hade jag slut på något att läsa. Jag hade redan plöjt alla schampoflaskor och Metron från förra kvartalet. Då brakade det till i brevlådan, så med knipstjärt och brallorna vid fotknölarna hoppade jag jämfota ut i hallen och hämtade hem dagens Klingelleverans. Jag trodde inte mina ögon. Tarmen öppnade sig som den var i paradiset. Jag plöjde med gapande mun katalogen på rekordtid. Blek av fasa och med darrande händer vände jag blad efter blad.

Bäst var några sidor dammode under rubriken "Vårens trend". Där poserade en kvinna runt 60 i något som kan vara världsrekord i bad taste. Hon hade signerat ett idolfoto också, men det var svårt att läsa så jag trodde först det var hon som brukar intervjua kändisar på TV. Men det visade sig vid en närmare granskning vara en kvinna vid namn Paoloa Felix. Vid en tysk googling visade det sig att hon representerat moderlandet vid Eurovisionsfestivalen 1969. Och då tror jag ni fattar nyhetsvärdet. Här har vi alltså en utvald tysk modell som är motsvarigheten till vår Lill Lindfors.

De manliga kläderna är något som skulle ge upphovsmännen bakom Dressman svåra mardrömmar. I bästa fall fanns där något som skulle kunna fungera som överdragskläder efter en framförd isdans av ett par från Ukraina. Mina personliga favoriter finns på jeansavdelningen. Antingen ett par stretchjeans med resårmidja till "succépris", och varför inte matcha dem med en jeansskjorta. Inte i ett jeanstyg, utan två. En halvmörk skjorta med stentvättade insydda inslag. Man kan även köpa en kvast med plastblommor prydda av änglafigurer. Har du redan en afghanhund av porslin i naturlig storlek hemma, då tycker jag du ska gå in på den här hemsidan. Ni andra kan gå in här för att få reda på att det finns en annan värld därute. Klicka här.

Minns ni IT-bubblan? Jag satt på Ericsson i Linköping och skrev dokument som skulle sälja in framtiden redan i morgon. Det var smarta hem och talande kylskåp och allt var det va. Dom däringa skojarna som startade Boo.com hade en enda nyhet för Internet. Det var en liten talande animerad figur som kunde visa trendiga kläder så det gick att snurra på plaggen på websidan. Den lilla finessen kostade väl en halv miljard i utveckling bara den. Men I princip skulle framtiden fungera så att man tog ut ett paket mjölk och stoppade in det igen i genomsnitt fyra gånger, då skulle kylskåpet skicka en beställning till Prisextra som hängde en ny kasse mjölk på din dörr och drog pengarna från ditt konto. Skitsexigt va? Vem ville handla på postorder när man kunde beställa från nätet? Rätt många visade det sig. Och postordern lever vidare. Fast Ullared, det är ingen bra plats.

Det kanske kunde bli en tradition att skriva en "runa" om sina bloggkompisar? Efter Herr Valiers ogenerade hyllning till min ringa person känner jag mig nödd och tvungen att bifalla med returnerande hurrarop.

Micke P, Micke med flätan eller Micke. Kärt barn har många namn. Första gången vi möttes kan ha varit i början av 80-talet. Det var genom vår gemensamme vän Snäcke. Snäcke hade en förkärlek och människortro som än idag tar sig ohemyla proportioner. Han var redan då nån slags fritidsledare med särskild vurm för outsiders. Därför var det ingen som höjde ett ögonbryn när han introduceade Micke med flätan. En kille som då inte riktigt hade bestämt sig för att vara någonting, men ändå Någon. Så med ena halvan av skallen snaggad och den andra halvan halvlånghårig hade han diplomatiskt sparat en fläta av smått gargantoulilska mått. Ingen visste riktigt vad eller vem han var, eller vad han stod för. Men det visade sig snabbt vara en oerhört vänlig och fin människa. Om än svår att få grepp om.

Något som visade sig när vi kom in i militär ålder och många av våra vänner som var lagda åt det hållet valde vapenfri tjänst. Eller i alla fall fejkade till sig det. Men Micke, den fina människan valde att bli elitsoldat i Arvidsjaur. Och fixade det. Där någonstans tror jag det lades en grund till hans oerhört välsvarvade kropp, som han idag har såna komplex för att han bara nästan har kvar.

Micke var ingen idrottskille som oss andra. När vi spelade innebandy började han med amerikansk fotboll. När vi träffade tjejer och cyklade till Hagaparken körde han Mountainbike nerför Åreskutan. När vi... ja, ni hajar. Han är en sån där extremsportare. Och hade han inte träffat mig hade han inte träffat Ester. Och då hade han säkerligen sysslat med Ultimate fighting. Fast det gör han säkert i smyg i sitt garage.

Micke är också en musikalisk människa. Kanske inte på det virtuosa sätt som många av våra gemensamma vänner omhuldar. Snarare en rockkille med mer attityd än finlir. När vi var runt 20+ hade jag den stora äran att producera hans andra demotejp. I den spartanska studion visade han upp en majestätisk hållning till sina egna verk. Av oklar anledning valde han dock att inte gå vidare med den karriären, utan att börja hyra ut kontorsutrustning. Något han gör än idag. Tyvärr. Micke har något helt annat i sig än att hyra ut elektriska mojänger. Snart kommer han att hitta det, han också. Jag vet att han vet.

Herr Valier bytte (av skäl jag aldrig fått veta) namn när han gifte sig. Han är en predestinerad stjärna, med en oerhört mångsidig begåvning och alltid med ett huvud lite mer på ett skaft än oss andra. Det enda som hindrar honom från att blomma ut är hans dominanta ödmjukhet. Och det är precis så motsägelsefull han kan vara.

Micke, I love you.

/Jois

PS Detta får jag inte betalt för att skriva.

Trodde verkligen jag aldrig skulle behöva skriva det här, men efter en del kommentarer hos andra bloggare känner jag mig tvungen.

Om jag hade varit diktator i t ex Kina eller Nordkorea, hade det varit skitlätt för mig att ta alla som inte gillar det jag skriver och stoppa in i fängelse. Där hade ni kunnat äta sten tills ni kom på bättre tankar.

Nu bor vi i en demokrati, vilket innebär att jag kan ha vilka åsikter jag vill och dessutom publicera dessa på nätet. Nätet är allmän egendom. Eller möjligen Telias... I alla fall, lika stor rätt jag och ni har att skriva om vad n vill, lika stor rätt har jag och ni att låta bli att läsa sånt ni inte gillar. Skönt va? It may come as a surprise.

Av någon anledning finns det vissa kollektiva händelser människor verkar "gå igång" på och samlas kring. Naturligtvis finns det ju ofta ett nostalgiskt värde att luta sig mot, men även, i hög grad, personliga tillkortakommanden där man kan använda dessa händelser som nån slags "pass" att skylla på. Det här stör mig oerhört. Varför vet jag inte, men förmodligen då jag är som jag är.

1.) Staffan Westerberg och strumporna, samt SW och Storpotäten. Jag verkar vara den enda i min generation som såg Staffans storhet. Vilse i pannkakan var ett fantastiskt dockäventyr. Staffans strumpdockor var däremot ett misslyckande. I alla fall det avsnitt jag såg, för till skillnad från er andra valde jag att inte titta på dåliga barnprogram. Det fanns andra saker att göra istället. Som att hitta på fotbollslag till mitt Stiga bordsfotbollsspel och lotta cuper.

2.) Sock-i-plast. Sorry Micke. Det VAR helt naturligt för små barn att halksäkra skor oå lågstadiet. Att det blev sockiplast berodde på att konungariket Sverige vid den här tiden var lydstat till Sovjetunionen. Därför, hur konstigt det än kan låta, fanns det helt enkelt inte dyra märkesskor i barnstorlek. Det närmaste man kunde komma var Konsums märke Leijon, från Finland... och det var inte heller så hot. Idag har man kanske någon slags halksäkra skor tills man är två, sen är det Converse som gäller. Men i mellanstadiet hade vi i alla fall blivit så stora att vi kunde ha märkesskor. Då minns jag att sockiplast och de där blå kommunistskorna i helgjuten gummi, gick under namnet Adidas Biaffra.

3.) KISS. Hårdrocksbandet alltså. Och i viss mån ABBA. I mitten av 70-talet fanns en del som gillade hårdrock, och andra (tjejer) som gillade att klä ut sig till Agneta (dåtidens Bratzdockor). Men det var få som erkände det. De flesta tyckte det var hemskt och anskrämligt. Tydligen är det väldigt många som ändrat sig på äldre dar. Kiss sålde ut Stadion. Till skillnad från 80-talet, då de fick ställa in sin Sverigespelning pga för dåligt publiktryck.

4.) Offentlig sexism. Sedan 90-talet turnerade en grupp som hette Chippendales land och rike runt. Det var en handfull vackra män som tog av sig kläderna till musik och gjorde "erotiska rörelser". Ingen kvinna jag känner skulle frivilligt erkänna att hon tänkte gå på nåt sånt. Ändå säljer de ut Globen 3-4 kvällar i rad. Lek lite med tanken på att "the swedish bikini team" skulle strippa på globen inför 5000 män. Hör ni ramaskriet? Nu åker istället sveriges underhållningselit, skådespelare och artister, på turné under namnet A ladies night. Vad de gör där, vet jag faktiskt inte, av naturliga skäl. Varför ska kvinnor särbehandlas och varför är det naturligt att samla tusentals kvinnor under ett tak för att ha roligt? Varför får inte män ha kul?

5.)  Generation  X.  Det är jag det.  Varför kan min generation inte lyckas med nånting? Är det ett inbyggt komplex mot 40-talisterna? Är det 40-talisternas tysta hämnd? Reinfeldt föryngrade regeringen drastiskt och rensa ut "gubbsen", bara för att se den ena ministern efter den andra avgå. "Så jag har inte betalat TV-licensen på 20 år, vaddå?" Det saknas självinsikt och konsten att INTE skylla från sig på andra eller omständigheter. Förr gjorde man i alla fall en sk pudel. Men den här generationen "tar ingen skit" och istället blir den aspackade SSU-ordföranden "kränkt" när han inte får dricka sig redlös offentligt.

Idag har min bil gjort en Keith Richards. Servicemannen har bytt alla vätskor i bilen, lyft chassit och fixat näsan. Bilen svarade som en... ja som en aprilkatt som fått sitt. Nöjd och belåten for man till McD för att fälla kvällens födoämnen och släpa hem till familjen.

Jag har nu påbörjat mitt arbete med ett nytt kommersiellt projekt jag tror starkt på. Just därför kan jag inte säga vad det är, mer än att det involverar dryck och film. Men är det så att någon av er kära läsare, sitter inne på en rolig anekdot som kretsar kring bättre viner får ni gärna återberätta den för mig. Manusarbetet är nämligen inte riktigt slut än.

När man tvättar sin bil blir man även varse huruvida de där strecken var streck i smusten eller streck i lacken. Tyvärr var det inte smuts, utan någon idiot som gått med nyckel på bildörren. Det kostar att ha sin parkering närmast gångvägen tydligen. Borde man inte ha rabatt? Eller finns det något larmsystem som genererar 12000 Volt genom chassit?

Det är tisdag. En Jois-tisdag innebär att man nattar barnen, när som helst nu, och sedan ser man en riktigt bra film och äter en påse ostbågar. Eftersom jag festade på McD idag känner jag att det kan vänta med bågarna. Vad jag ska se vet jag inte riktigt än. Jag har några klassiker i byrålådan och några riktigt heta rullar i min mediaspelare. Jag tror jag låter stundens ingivelse avgöra.

Häromveckan kom jag över ett par rariteter på DVD. Jag tänkte att herr Valier kunde få låna dem och köra på nån kyrklig aktivitet senare för att skrämma skiten ur Sollentuna. Det är Lefter Behind I och II. Det ska bli spännande att se vad 2:an handlar om. Riktigt usel kristenprogaganda i sin värsta form är det, förtäckt till en riktigt kalkonrysare. Det är på gränsen till världskrig i världen (igen) och vi följer några människor som anar att det är nåt lurt på gång. Så plötsligt försvinner halva jordens befolkning. Fast de lämnar kläderna kvar, så jag antar att de är nakna i himeln då. Kvar blir då en skara okristna skamsna hundar som får lov att göra bot och bättring för att få återförenas med sina nära och kära. Jag tror jag måste se tvåan i sällskap med minst en flaska vin för att härda ut. Det tror jag Jesus också skulle gjort.

Idag tänkte jag först bara sola mig i glansen och lapa i mig Herr Valiers smörbytta.
Vid närmare eftertanke tror jag att jag gör just det.

April har gett oss flera roliga historier. Här kommer den senaste. Margaretha Winberg ska bli ny ordförande för Svenska spel. Hon var kvinnan som i många år gav feminism ett så dåligt rykte i Sverige att det räckte med att Schyman stack in näsan för att den skulle tokdö.

Här berättar hon fint om hur hon minsann har erfarenhet av gambling.

"Jag reste med Miljö- och jordbruksutskottet och på kvällen besökte vi kasinot i Las Vegas. Jag vann sex dollar och det var på den tiden när dollarn stod högt i kurs, säger Margaretha Winberg."

Det jag tycker bäst om är ändå "besökte vi kasinot i Las Vegas." Om jag inte visste att kvinnan är stockdum skulle jag tvivla på att hon hade varit i Vegas alls. Vegas ÄR hundratolv kasinon, vart och ett utformat på sitt eget överdådiga sätt. Ska man skryta om sitt spelande i Vegas ska man säga vi var på Bellagio och jag vann kanske 6000 eller nåt. Vill man framstå som en idiot säger man "jag var på kasinot i Las Vegas." Oavsett the fucking kurs Maggan.

I juli i fjol kom Margaretha Winberg tillbaka till Sverige efter flera år som ambassadör i Brasilien. Fram till nyåret arbetade hon för UD. Det senaste året har hon skrivit på sina memoarer. I maj tror hon att boken ska vara klar.

Margaretha Winberg sa nåt väldigt dumt om män och dessflrinnan hade hon med näbbar och klor försvarat att kvinnokamparna i ROKS kidnappat barn. Göran Persson förstod att det här funkar inte. Så som sossar gör när de vill bli av med någon snett till vänster skickar man dem på nån trist ambasstjänstgöring. Att skicka Maggan till Rio var dock som att skicka Dr Alban till sydafrika. Det första och sista man hörde av henne var hur hon chockades av att kvinnorna i Rio klädde sig kvinnligt.

Och därmed bli det nya spelregler för spelandet:
Margaretha Winberg vill att Svenska spel ska ta ett större ansvar för spelmissbruket.
"- Mitt uppdrag är att flytta fokus från det kommersiella till socialt ansvarstagande, säger Margaretha Winberg."

Det låter lite som när systembolaget gjorde reklam för att "spola kröken". Så vad kan vi förvänta oss? Gratis trisslotter utan vinst? Eller vinst varje gång, alla får lika mycket? Ja, det finns mycket orättvisor att grotta ner sig i spelvärlden. Slumpen är förmodligen en man.

Klicka här får ni se själva.

Ni som med spänning följt mina kärleksbestyr som ung i spalten här intill, har kanske anat att mitt liv är kantat av musik. Eller har varit. För säg en fem sex år sedan köpte jag säkert fyra fem CD-skivor i månaden. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur man kunde betala 250 spänn för en DVD-film. Särskilt inte om det var en ordinär dussinfilm. Men mer om det senare.

En av mina allra bästa vänner, vi kan kalla honom J, eller skitsamma, det är Johny. Han berättade hur han häromveckan blev uppringd av Mr Music club. Vi som var med på 80-talet minns kanske hur det kom en liten uppstickar vid sidan av jätten Absolute, men i form av musikkassetter. Försäljaren frågade Johny om han var intresserad av en gratis CD (eller hur) och i så fall vilken musik han gillade. "Jag gillar Indie", svarade J sanningsenligt. "Jaha, fast det har vi inte", sa killen i telefon. "Men vi har en bland-CD med både Country och Western, kan det va nåt?" (Vi som sett Blues Brothers mer än tio ggr kan scenen där de ska ha sin första spelning och när de frågar ägaren av klubben vilken musik de vanligtvis spelar där svarar han "We play both kinds. Country AND Western.") Så kan det gå.

På TV drar man nu en reklamfilm för tror jag Absoulte 57, eller nåt i den stilen. Med halva melodifestivalfältet som dragplåster. Jag är ändå förvånad, 57 plattor på säg 25 år är inget bra snitt. Jag tror jag äger en eller två Absoulte på vinyl. En är med Freda och Vindarna, fast jag tror det är syrrans. Den andra är med killen från Eurythmics, direkt efter att den vedervärdiga gruppen splittrades. Han gör nån sliskig låt med en kvinnlig saxofonist, som jag då tyckte var väldigt sensuell. Det tycker jag inte nu.

Jag hade en egen blandband-serie (med specifika undantag för föremålen för min för stunden pulserande kärlek). Hits by Jois, hette de. Och jag kom nog upp i en 30 kassetter innan jag upptäckte CD-brännaren. Jag var rätt bra på det där har jag fått höra av vänner och bekanta. Hur går man tillväga för det perfekta blandbandet?
Först och främst ska ni hyra eller köpa filmen High Fidelity. Det finns nämligen ingen genväg till det perfekta ljudet.

A) Rytm. Rytmen i ett blandband är extremt känslig. Det gäller att hitta balansen där man t ex har två tre, kanske fyra låtar i halvtempo. Som passar ihop. Sedan måste man bestämma sig för vilken....

B) Mood. ,,,stämning man vill förmedla. Ska vi upp eller ner i tempo? Är det en tjej som ska lyssna hemma i hörlurar eller är vi på ett party? Vilket leder oss till C.

C) Låtpopularitet. Det är förmodligen egalt hur gammal låten är, men nostalgi ska absolut inte underskattas. Men det handlar om vad du själv vill ge. Är det en samliing med fokus på ny fräsh musik, uppskattas ett brejk av en gamma goding då och då. Ska det vara till en fest kan man gödsla lite mer med nostalgi. Men akta dig för att bli en bakåtsträvare. Sånt gillar inte D.

D) Publiken. Det fina med blandband är att just du vill dela din musiksmak med en medmänniska, eller fler. Din ambition är DU, för ett blandband är en ren egohandling som lyfter fram DIG och dina känslor. Till skillnad från att vara dj på en 40-årsfest (som jag också varit) ska du passa dig för att flörta med mottagen med motbjudande nostalgi. (Läs Uggla, Ledin och ABBA). Vad är det egentligen för mening med att göra din blandning och spela ABBA. ABBAs låtar hörs överallt hela tiden och oavsett vad man tycker om dem är det könlös musik. Du vill ju överraska. Vill du ha med ABBA på ett blandband kan du lika gärna köpa Absolute och ge bort.

E) Kvalitet. Det finns två slags musiksorter. Det finns konstmusik och sen finns det underhållning. Underhållning är Charlotte Perelli och Lena PH. Undvik sånt, för du är ute efter att beröra och inte underhålla. Konst är sådant som berör. Sedan kan man bli berörd av såväl Clash som David Sylvian. Men kör du på trovärdighet vinner du i längden på låtar som är okända/bortglömda, men som förmedlar något.

F) Förmedlingen. Ja, vad vill vi? Kärlek? Sex? En kul kväll? Det väsentliga här är återigen balansen mellan budskap och igenkänning. Visst, vi kanske ska ha en liten självmordssittning med ett par flaskor bulgariskt rödvin och ett rakbland och se vam som kan ta livet av sig först? I så fall ligger pendeln mellan Cure och Nine Inch Nails, men med ett skönt brejk av en deppig kärlekssång av typ Supremes.
Ska jag visa dig kärlek? Ja, varför inte gå från Cohen till Stones utan att glömma någon one hit wonder för att pigga upp. Och för att inte var för övertydlig....

G) Balansen. Man kunda t ex välja att spela in en glad och en ledsen sida. Men det är skitsamma nu, för en CD har bara en sida. Så efter max 4 upptempo kommer en ballad. Har du 4 ballader har du gjort fel är suicidal.

H) Spela aldrig in mer än max 2 låtar av samma artist. Och det i undantagsfall. Det är bara slöseri med utrymme. 1 låt per artist bör räcka, om du inte vill pusha för någon favorit.

I) Var inte för obskyr. Det är skitkul för dig och Andres Lokko att ni diggar Shaman Elliot och hans elektriska näsflöjt. Men här gäller samma regler som för religion. Pracka aldrig på någon något de inte vill ha. Lär dig dina begränsningar.

J) Var inte för övertydlig. Vill du ligga? Vem vill inte det? Men 90 minuter av låtar med stön gör ingen lycklig. Gör ett stönband och ha hemma till dess det är dags. Blanbandspresenten kan i bästa fall vara ett förspel.

K) Ja lite.

L) Lyssna om och om igen. Sorteringen är viktig. Har du börjat med en lugn låt kanske tempot ska vara lugn, uptempo, snabb, uptempo, lugn. Eller tvärtom. Man bygger ett klimax helt enkelt.

För ett par tre år sen köpte jag en sk platt-TV för dyra pengar. Först måste jag säga att jag vart besviken. Bilden såg inte alls ut som hos butikerna. Jag trodde mig vara lurad. Men tittade jag på en DVD var det i alla fall ok. Nu var ju min TV en sk full-HD, vilket jag särskilt hade spanat in. Men det var inte förrän jag flyttat och fick en sk digitalbox jag förstod vidden jag hade skapat. Samtidigt blev jag tvungen att köpa en HD-DVD spelare. Och nu förstod jag livet igen. Sedan dess har jag knappt köpt en CD-skiva. Nu köper jag film. Och njuter. Skibolagen kan fortsätta ösa ur sig Linda  Benzin-skivor på Statoil. Vad är det? Jag kan köpa en film med Jack Nicholson billigare. Det är konst. Ahh. Nån gång om tio tjugo år ska jag släppa min första filmblandning...