Och så är man där igen då, detta är väl den fjärde ekonomiska krisen man fått vara med om som typ "är det värsta sen Wall Street". Men det blir spännande att se vad som händer, förhoppningsvis blir det bra för miljön i slutändan. Kina köper Europa, Japan köper USA och Ryssland köper Afrika. Sen så var det bara tre kontinenter. Dags att lära sig mandarin med andra ord.

Att vara dumsnål! Visst är det härligt. Man köper en liten Tv till sovrummet och tjänar ett par hundralappar på att ta den utan text-tv... och får ångra sig varje dag för man inte kan kolla vad man nu behöver kolla som man gör varje dag. Du tar en liten cola till lunchen för att (ja varför?) spara en krona eller tre och så sitter man där och suktar när glaset är tomt och halva lunchen är kvar. Du köper inte ekologisk potatis för den är en krona dyrare per kilo, och kommer så vara tills alla dumsnåla människor köper ekologiskt och priset blir tvärtom. Eller ännu värre, du köper de totalt jätteäckliga tortellinasen i megapack från Euroshopper för att tjäna en tia. Och blir sittande med oätlig pasta i resten av veckan.

Man kan för all del vara dumsnål i omvänd ordning också. Då vet jag inte vad det heter. Dumslöande kanske? Som det par som en gång i tiden satt framför mig i en flyplansstol, där det vankades gratis flygsprit på maten. Vi tar Chivas Regal sa de högt och ljudligt varvid de argumenterade sinsemellan och kom fram till att de var så hiiimla smarta som tog just Chivas, eftersom den var det dyraste märket på Systemet just då. De drack alltså för att de trodde de tjänade pengar? Man kan också passa på att köpa en I-river Mp3-spelare med 20 Gb hårddisk för närmare 6000 kronor (jodå, tack ska ni ha) för att året därpå se sina vänner köpa en likadan för 3000 kronor, med färgskärm. Och ytterligare två år senare få en I-pod på köpet när man handlar Expressen. Typ. Faktum är att min lill-Adam fick en "mp3"-spelare med en inbyggd låt i sitt happy meal häromdagen (säg inget till hans mamma bara...). I och för sig gick det bara att spela just den där låten, men ändå.

Gungor och karuseller, så hette det förr. Det man förlorar på gungorna fick man ta igen på karusellen. Antagligen gäller det än. För en gammal skivsamlar-lasse som jag själv är det väldigt konstigt i verkligheten just nu. Förr kunde man välja och vraka bland vinylhandlarna på gamla brogatan. Att handla på Åhléns var inte bara dumt, för de var alltid dyrast, de hade också i stort sett bara topplistorna. Men så kom CD och det poppade upp små skivhandlare här och där. De tjänade inte så mycket på sina skivor som de gjorde på att handla med konsertbijetter och kränga musiktidningar. Men det var service och kvalitet. Ett antal tiotusentals kronor senare sitt man där och intalar sig själv att det här med MP3 kommer väl aldrig att bli något annat än ett bärbart kompliment till sin skivsamling. Det låter ju sämre. Tjoho. 5 år tog det innan den sista skivbutiken försvann. Nu köper ingen skivor längre.

I veckan klippte jag en hiphopvideo med ett band som heter Ismen. Skitbra låt faktiskt, Dramadrottning. Och när jag träffade bandet häromdagen frågade jag i vilket format de ville ha videon, alltså var de hade tänkt visa den? Tja, på Youtube och Pirate bay blev svaret. De tänker alltså inte ens oroa sig över att bli "piratkopierade", de går direkt till källan och ber om att få bli nerladdade. De går helt enkelt dit lyssnarna finns. Pengar? De finns någon annanstans. Först och främst handlar det om att bli sedda, upptäckta och förhoppningsvis älskade. Timbuktu släppte förra veckan sin nya singel direkt på Pirate bay. Gratis. Pengarna finns någon annstans.

Inte finns det några pengar heller. Någonstans. Så ju äldre och förhoppningsvis klokare jag blir, desto mer konfunderad blir jag. När man var runt 20 satt man ibland och filosoferade kring frågan, vad skulle hända om alla människor gick till banken samtidigt för att ta ut sina pengar? Det skulle ju inte funka efterson det inte finns så mycket reella pengar i landet. Eller i något land. Det är ju bara låssisar. Så när jag läer om att först Bush och nu alla andra länder ska rädda sina banker handlar det plötsigt om hundra triljoner biljoner kvackiljoner. Mer pengar än Joakim von Anka kan räkna till. Så mycket pengar att det är larvigt helt enkelt. För om man slantade upp alla de där pengarna i cash skulle de inte ens rymmas på jordklotet. When is enough enough? Eller som Perikles skulle sagt, "Nergang smaker en Tuborg best?" "Vergang Perikles, vergang."

Jag tror jag ska flytta över min förmögenhet till spel och dobbelindustriaktier. Den branchen brukar alltid blomstra under finanskriser. För det är då en Tuborg smaker best...

Sök tröst, inte ett öga är torrt. Spana in en smörig publik... http://www.youtube.com/watch?v=6vX3HHtytDo

Och så fanns det en lapp på ett träd: http://www.flickr.com/photos/schmilblick/516434509/

Jo man kan skämta om allt. Men vill du se med egna ögon vad finanskrisen bottnar i ska ni titta på det här: http://kcet.org/socal/2008/09/foreclosure-alley.html


Over and out/Jois

Hur vet man att man börjar bli gammal?

- 80-talet känns mer och mer som en dimmig dröm. Kolla bara

- Jag googlar på några av mina favoritförfattare och upptäcker att de skrivit ett par tre nya böcker sen "den senaste" jag läste förra veckan, http://www.michaelconnelly.com/ eller om det var förförra sommaren.

- Bruno K Öjer, Metallica och AC/DC har något gemensamt. Det är ca 7 år sedan de släppte något senast och nu släpper de alla sina alster samtidigt. Och jag som fortfarande har Brunos förra bok på projekt att läsa klart-listan.

- Det finns inga skivbutiker kvar. Nu har Skivfönstret på söder slagit igen. Så då hände det, en av de sista vuxenpoängsbarriärerna bröts i helen. Jag köpte en CD på Statoil. Det blev nya Metallica. Producerad av Rick Rubin. Varje ackord smäller som en atombomb. Om man inte gillar hårdrock (vilket jag normalt bara gör ibland) är det här svinbra. Herregud, det bara smattrar i bildörrarna. Och så lyssnar jag på Bandit ibland och hör AC/DCs nya och den börjar med tre ackord som är som de smält ihop allt de någonsin gjort till en ny låt, http://www.acdc.com/ som låter exakt som allt annat de gjort och det är... inte så kul längre. Metallica framstår som finkultur i jämförelse.

- Jag har googlat på skateboards. Efter att min eminente vän Herr Valier gått och byggt sig en skateboardpool i Sollentuna tänkte jag att det var ju synd att han inte gjorde det för 20, flåt, 25, flåt, 30 år sedan... Sen kom jag på att det kanske inte är straffbart att ta upp sin gamla hobby på nytt? Ja, förutom att man straffar sig själv med att bryta armen igen då. Men det är rätt fantastiskt att en så kallad top-of-the-line-bräda som idag kostar ca 2000 kronor, ändå inte kostar mer. När jag var tonåring låg en sån bräda på närmare tusenlappen. Så den inflationen är rätt överkomlig på 30 år.

- Jag kommer på mig själv med att skita i att ta tillbaka tian som sitter i kundvagnens lås...

- Jag lyssnar mest på jazz annars.

- Inser att Purple Rain fyller 25 år i år och kommer inte ihåg när jag "hånglade" senast.

- Läser en krönika i DN http://www.pastan.nu/bloggen/#cat=12& av en fjortis som handlar om 44-åriga it-gubbar och garvar hejdlöst åt den roliga tjejen. Fast tänker att hon måste mena 64-åriga gubbar.

- Funderar starkt på att börja med mjölk i mitt kaffe. Men jag funderar mest.

- Har nu varit på vågens 100-kilosmarkering och vänt. Det var min drömgräns. Nu ska jag tillbaka till matchvikt igen och ska köpa joggingskor. Hellre dör jag än promenerar med stavar.

I min värld är det märkligt att så många människor är så rädda över den här FRA-lagen. Låt se, vad är argumenten emot? Att var och en har rätt till sin personliga integritet? Absolut, det är väl en självklarhet och en av de största demokratiska tumregler vi har i detta landet. Men, då undrar jag lite stilla hur det står till med argumenten när var och varannan svensk (och i resten av världen också) sitter och skickar sina mest intima/privata/skämmigaste/svarta tankar vi e-post. Till alla er som sitter och mailflörtar med någon gift person på kontoret, har ni någon aning om hur kul er webbmaster har? Förmodligen sitter han åtta timmar om dagen och kartlägger vem som har en affär med vem, vem som ska befordras, sparkas och inte minst vem som porrsurfar på jobbet.

Jag arbetade fram till för ett par år sedan på ett mellanstort svenskt konsultbolag. Chefen kom då och då in och berättade att ca åtta procent av oss anställda regelbundet surfade på sk "otillbörliga" platser, varav det mesta var sexrelaterat. Det fick ju mig att undra i alla fall. Är man någorlunda tekniskt bevandrad förstår man hur lätt det är att kontrollera vem som varit var och när och hur... Hur vågar folk göra det på jobbet?

Att skicka e-post är som att skicka ett vykort. Nej förresten, det är som att skriva ett vykort och sen kasta ut det genom fönstret och hoppas att någon vänlig människa har vägen förbi en brevlåda.

För några år sedan hade jag investerat i ett trådlöst tangentbord till datorn hemma. Döm om min förvåning när jag en dag sitter och skriver, med fönstret öppet, och det plötsligt börjar komma text av sig själv på bildskärmen. Det visade sig vara min grannfru som skrev en platsansökan, komplett med CV och allt. Jag gick faktiskt upp och ringde på och påtalade problemet. Det visade sig att hon köpt ett likadant tangentbord och det kopplade upp sig på min dator också. 4 trappor ner. Sedan dess har jag aldrig skrivit en rad trådlöst.

Det finns säkert en massa webmastrar och it-tekniker som kan läsa allt möjligt om de bara hade lust, och tid. För när man tänker efter, om du har problem att hinna läsa och svara på din egen e-post, hur tror du då att en annan person ska ha tid att plöja igenom kanske hundratals människors e-post? Det är naturligtvis befängt att tro att det ska sitta ett gäng privatdetektiver och läsa människors kärleksbrev för regeringens räkning.

Det jag tror regeringen försöker göra är att visa en öppen attityd. Tekniken finns redan och används. Internet är internationellt och ett e-brev är inget undantag. Det finns massor av länder som, inte själva naturligtvis, har maskiner som scannat igenom dina och mina mejl. Det är befängt att tro något annat.

Det är dessutom i 99% av alla fall helt meningslöst och värdelöst att titta igenom alla de miljoners mejl som skickas okrypterade varje dag. En eventuell terrorist och denns nätverk försöker naturligtvis använda sig av avancerad kryptering. Det är där FRA kommer in. De vill ha en maskin som knäcker kryptering i realtid, och sådana finns. Det är egentligen bara en kostnadsfråga hur snabbt man kan knäcka koden. Om det ska röra sig om sekunder eller några minuter? Och så länge man inte skriver "Bla bla bla Atombomb, bla bla, 11 september, bla bla röda torget kommer man att kunna leva i fortsatt harmoni och välmående och i den trygga vetskapen om att Storebror scannar dina brev men är totalt och innerligt ointresserade av vad du har att säga till din fru/make...

Det finns då en och annan som påpekar att "Vi vet ju inget om framtiden, tänk om det kommer en hemskare politisk strömning som tar över landet och vad ska då hända med vår yttrandefrihet när vi tullat på lagen om personlig integritet tjofaderittan. Ja, det kan jag berätta på en gång. Vi har ännu inte sett ett enda exempel på en ond politisk ledare som brytt sig om din personliga integritet. Den dagen vi har en diktator i det här landet kommer du att skjutas om du bara visar dig utomhus den 1:a maj. Och de kommer inte att berätta att de läser dina mejl. Det kommer du bli varse på ett helt annat och mycket obehagligare sätt.

Ett helt annat sätt att göra konst på, men ändå inte. Allting är fåfängt.
http://www.pantherhouse.com/newshelton/freeze-frame-screen-the-shadow-hot-heads-under-silent-wigs/

Den här killen tror jag FRA-gänget däremot håller ett öga på.
http://rheborg.blogspot.com/2008/09/del-14-skattesmitaren.html

Här kan ni skoja med era jobbarkompisar på ett kul sätt.
http://www.skforlee.com/independent_work/lunch_bag.html

https://frapedia.se/wiki/Lista_över_FRA-skämt

Namn är kul. Några av mina vänner har bytt efternamn. En del har tagit sin frus namn och en del behåller sina flick/pojknamn trots att de gifter sig. Det kan ju finnas mängder av skäl till det. Så länge ingen anhörig blir ledsen är väl allt i sin ordning?

Däremot är det lite gulligt med människor som vill bli lite finare med sina namn. Jag kan absolut förstå en invandrare som byter namn från Ibrahimoviz till Abrahamsson. Det är ju tyvärr lite lättare att få jobb. Det är verkligen tråkigt eftersom just Ibrahimoviz betyder just Abrahamsson. Zlatan är ungefär som Sven. Så vår "exotiske" toppforward är faktiskt inte så exotisk som man kan tro. Alla balkannamn som slutar på vic, viz eller liknande betyder just son. Som i Svensson. Tänk på det nästa gång ni har problem med invandrarnamn. Michailovic är Mikaelsson, ja ni hajar.

Faktum är att det förmodligen är världens vanligaste typ av efternamn, att heta något med son. Vi kan ta holländare med sina tjusiga Van der.... Saar, t ex, för att nämna en berömd fotbollsmålvakt. Saar torde vara närsläktat med vårt Sören. Han heter alltså Sörensson. Italienarnas De la, betyder det närliggande "från" eller "av". De la pierro betyder alltså ungefär Persson. Tjusigt va?

Riktiga adelsmän heter saker som Baath eller Bernadotte. Det klassiska "af" eller "von" är alltså precis vad det låter som, von Anka. Av ätten anka, eller and som det heter på danska. Och däremed skulle Elisabeth Andreasson kunna kalla sig Elisabeth von Anka. Men sen tillkommer diverse byråkratiskt krångel när det handlar om adlesnamn. Man får inte ta ett sådant namn hur som helst.

Varvid de som haft "oturen" att bli döpta, säg Pettersson, då kan tjusa till sin tillvaro med ett nästan adligt namn, som Lejonsvans, Sköldkörtel eller Pundhufvud. Efternamn som ju faktiskt inte betyder någonting. Lindgren betyder ju faktiskt en gren på en Lind. Lindell betyder inte att det finns ström i ett träd utan är förmodligen en dialektal variant på Lind älv. För övrigt två extremt starka erotiska metaforer i poesin under den viktorianska eran. "dina kläder lågo kastade under linden vid älven". Ja där kunde både riddaren och näcken fått sig en herdesstund. Lindvall är samma, fast på vallen där pigan skulle vakta lammen...

Och appropå det så kan ni vara lite andaktsfulla (inte bara fulla) nästa gång ni är på grisfest på Mallis. Sangria beyder egentligen Sang Graal. Alltså en skål med blod. Jesu blod om man vill vara petig. Och det vill man ju. Det betyder nattvard på grisfesten.

Hej!

En del måndagar har man ingen lust att skriva något, men jag gör det ändå. Det brukar alltid rinna till någon tanke, om man slutar att anstränga sig. En tanke som snart följer hjärnbarkens trådar ut till fingrarna och sen ner på tangentbordet. Jag skriver alltså utan eftertanke.

Ännu en helg på det utopiska Astrid Lindgrens sjukhus. Astrid Lindgren börjar kännas mer och mer som en sekt. Snart ska hon väl ha nobelpris också? I medicin... väl? Vilket påminner mig om den gamle skojaren August Strindberg. Ni vet, han som målade tavlor. Slår man upp ett uppslagsverk i Tyskland är faktiskt den gode August mest känd som konstnär där. Och i Paris gjorde han sig väl ett namn som alkemist?

En bra sak mer helgen var att min son Simon nu är återställd. Han hade ett par jobbiga dagar när alla gifter och mediciner skulle ut ur kroppen. Nu har han bara lite kvar, några dagar tills vi får åka hem. Och som han låter, den första gråten var nästan gullig. Men har man inte pratat på två år, finns det lite att ta igen. Så nu får man skaffa hörlurar. Men vi är väldigt glada och tacksamma att det hela har gått så bra ändå.

Tito Beltran går det inte lika bra för. Jag är å andra sidan väldigt konspiratoriskt lagd, och övertygad om att det inte bara är en som ljuger i det här fallet. Det är ändå hemskt att tänka sig att han skulle kunna vara oskyldig. Det är just det som berör mig mest, hur kvällstidningarnas krönikörer oftast tar ställning mot killen och hur särskilt kvinnor frossar i barnflickans berättelse. Jag kan ändå inte riktigt förlika mig med några detaljer. Dels brukar väl inte notoriska sexomaner, som Tito trots allt var/är bli pedofiler över en natt? Eller ens för skojs skull? Är ju ingen expert på ämnet, men kan inte tänka mig en sådan person som förgriper sig på ett litet barn.

I synnerhet inte som han precis blivit avslöjad av att ha haft en relation med barnets mor. Och barnets far verkar inte ha stuckit under stol med vad han ville göra med Tito efter det... Tito hade en fd svärmor som var galen och som ingen ens ville ha som gratisvittne. Hon har anmält honom 112 ggr för allt från våldtäkt på sig själv (you wish granny) till att han ska ha jagat henne med sin bil (inte otänkbart).

Och så har då Papa Deen där åkt dit för hustrumisshandel. Det var ju lite otippat. Det tyckte hans fru också, som säger att hon inte minns något, men att hon förmodligen trillade i trappen. För hon var så full. Men på hennes egen blogg är hon nykterist, skriver hon. Så den gode pappan kanske inte hade så gott inflytande på henne after all. Det lär väl visa sig snart vad som egentligen hände. En liten snyftintervju och en pudel så är saken biff och glömd. The first cut is the deepest...

Vilket för oss in på nästa artist. Någon ärthjärna i Gävle fick för sig att det var en bra idé att hyra in Ken till fjortonåringarnas skoldans. Ken och hans polare ska ha tacka för förtroendet genom att våldta/klämma på tuttar/inte gjort någonting. När ryktet väl kommit igång om vem det var ska det plötsligt ha kommit ett mail där den utpekade stackars flickan ska ha hittat på alltihopa, och att det tydligen inte är helt ovanligt att hon och henns kompis gör så för att få lite större uppmärksamhet i skolan. Mest synd är det förmodligen om hennes föräldrar, de måste vara gravt efter för att lykas få såna döttrar. Om nu det är sant. Vad gör fö Kens morsa? Dags att någon sparkar lite stjärt där också.

Vi har ju fler trevliga människor på besök i vårt land. En som gillar att knacka små barn i huvudet med en hammare. Så här ser det dumhuvudet ut, med bara en aningens fantasi. Klicka här. http://img440.imageshack.us/my.php?image=collagegh3.jpg

Medan den svenska polisen har fullt upp med viktiga saker. Klicka här. http://www.folkbladet.nu/?p=118750

Stora som små, hur är det sossarna brukar säga? Alla ska med! http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=349288

Och så får vi med en kändis till nu då. En som är arg... trots han fick ligga. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article3284474.ab

Att befinna sig en helg på ett sjukhus är en mycket märklig upplevelse. Min son har gjort en lyckad halsoperation, men ligger kvar på barnintensiven. Så vi sitter där om vartannat, hans mor och jag. När han sover kan man passa på att fika eller se på TV eller nåt annat festligt. För övernattningen har vi fått ett så kallat familjerum, högst upp i den byggnad som döpts efter Astrid Lindgren. Där bor också ett antal andra familjer. Stämningen är, ska vi säga, inte direkt p a r t y. Det är snarare föräldrar på gränsen till nervsammanbrott.

Det är också i princip de enda människorna man ser där en helg. Förutom personalen då. Och det är det som är det märkliga. För i morse när jag tultade ner i korridoren i mysbyxor och Knulpskor, degenererad som man blivit, var det en chock. Hela sjukhuskorridoren var ett myller av trasiga/sjuka barn och bekymrade föräldrar. Det var fler läkare i cafeterian än i alla avsnitt av Scrubs tillsammans. Och det är då det slår mig. Barn verkar inte bli sjuka på helgerna. Vad beror det på?

Vill man gå ut för att ta en nypa luft måste man gå in genom akutingången efter 20-21 nån gång. På helgerna är den avdelningen nästan tom. Men en torsdagskväll är den knökfull? Är det inga barn som gör illa sig på helgerna? Dagtid kan man däremot peka på en annan lustig företeelse. Det är en majoritet av invandrarbarn där då. Och framåt kvällskvisten är det svennarnas tur? Invandrarna är lite coolare i förhållandet barn vs sjukdkom. De kan komma med en halvblodig unge med armen i mitella och ta en kölapp för att vänta på sin tur. Kommer det däremot en 35-årig cafe latte-morsa med en snorig 5-åring lägger sig morsan på golvet och tjurar tills hon får förtur med sin oförstående son. Lägg in latte-morsorna tycker jag.

En annan sak jag funderat över denna måndag är läkare. Jag har alldeles klart för mig hur man blir en läkare. Men kan ändå inte låta bli att fundera på varför det då heter tandläkare? De är ju inga läkare, men varför då? Tänderna är ju också en del av kroppen! Har du ont i örat åker du till sjukhuset och låter en örondoktor pilla på trumhinnan. Har du ont i tanden får du åka till en tandklinik och betala feta pengar för att en tandläkare ska få känna sig nästan som en läkare. Hur kul kan det vara att va en halv doktor? Och om du har problem med synen, ja då kan du gå till en doktor som håller upp tre fingrar och som undrar hur många fingrar han håller opp. Och om du inte vet det, ja då skickar han dig till en optiker. Optiker? Varför heter det inte Ögonläkare? Ska en tandläkare få vara doktor borde väl en optiker också få kalla sig det? De har ju också vita rockar på sig när de står bakom sin disk och kränger solglasögon och kontaktlinser.

I avvaktan på det får ni läsa den fina hemsidan optiker Berglund har här. http://hem.passagen.se/optikerberglund/ Missa särskilt inte hans öppna fina brev han skrivit längst ner på sidan.

Sitter man en lördagsnatt på ett rum om 10 kvm på Astrid Lindgrens barnsjukhus får man ladda ner en film. Och i avvaktan på det kan man dumsurfa. När man dumsurfar hamnar man på Linda Rosings blogg. Minns ni henne? Hon tror ni gör det i alla fall... men men. Här kommer en hårresande historia som vittnar om ett tragiskt IQ: http://www.hanky.se/LindaRosing/17516

Och bland alla grodor den kvinnan hävt ur sig var det här den roligaste: "

"Och jag älskar vampyrer. Jag har alltid funderat över om jag inte va en vampyr i mitt tidigare liv.Ja skratta inte nu jag menar allvar.Jag har alltid fasinerats av dom."

Fascinisterad var ordet!

Min äldste son, Simon 3, har länge dragits med en sk Trakeostomi. Dvs ett rör in i luftstrupen som låter honom andas, men inte prata och bara svälja flytande saker. Idag opererades han då läkarna märkt att han förmodligen kan andas själv nu. (Han föddes med en trång luftstrupe och div muskelkomplikationer (Cp). Varje gång en människa sväljer ska 37 muskelgrupper koordiners för att få ner en tugga på de rätta ställena. Saknas ett par så blir det problem.) De fleta med track får ha den livet ut. Vilket innebär att de (eller som i vårt fall, när det är ett barn, måste ha nattassistenter som övervakar att inget fastnar i halsen när man sover). Det är sådär att ha en massa människor springande i sitt hem på nätterna, oavsett hur trevliga de är som personer. Jag kan inte gå upp näck och pissa. Till exempel. Eller, visst kan jag det. Men bra assistenter vill man behålla. Att få ett besked om att man måste leva med främligar i sitt hus för resten av sitt liv är därför inget jag drömmer om. Så det var en befrielse att få reda på att Simon plötsligt blev "friskförklarad". Hur det gick till? Det har vi ingen aning om faktiskt, inte läkarna heller. Men oavsett om det var högre makter eller en naturens nyck, är vi tacksamma. För att ett neuroligiskt fel självläker, det händer inte. Nu är han av med tracken och ligger på Barnintensiven och sover. Operationen har gått bra och han slapp den stora varianten. De har helt enkelt lyft upp hans luftrör och sytt ihop ändarna med varandra. Nu återstår bara att se att det håller och att han kan leva med det. Vilket de tror att han klarar. Man ska inte ta ut något i förskott, men det här känns bra. Vi kommer att tillbringa de närmaste veckorna där för att se hur han artar sig och så, därför kan jag vara lite "off topic" de närmsta veckorna. Tack för din omtanke/Jois

Vem är det som en gång bestämde att man ska borsta tänderna i exakt två minuter? Varken en sekund mer eller mindre? Är det en globalt erkänd lag? Är det ett påbud från Påven? Det hitintills okända elfte Guds bud?

Det är ändå något jag vuxit upp med. Och eftersom jag precis har levt i 44 år torde man tänka sig någon slags produktutveckling även på den fronten. Jag menar, när jag var barn fick vi borsta tänderna med en näve grus och skölja efteråt med ricinolja. Idag har jag en helajtomatisk tandborste som vibrerar med exakt samma frekvens som en uppspelt kolibri. Tandkrämen ser ut som en kemilärares våta dröm och kan ibland bestå av flera färger på samma sträng. Det finns godis som rekommenderas av Sveriges ledande tandläkare och apoteket avdelning för munhygien uppdateras oftare än den här bloggen. Vad får man höra av sin tandläkare? Du borstar väl tänderna i två minuter? Det borde räcka med att skölja munnen med ett gram av den där tandkrämen för att man skulle slippa borsta tänderna för resten av sitt liv, men nej. Tydligen inte.

Å andra sidan... jag har diskat i maskin med Yesajaxultraviochdoms senaste produkter och de där små tabletterna man får ser mer ut som något Bofors skulle smyga ner i en beställning till de vilda Tasmilska tigrarnas senaste bomborder. "Och du, testa att ladda några såna här i infödingarnas dricksvatten ska ni få se på nåt kul..." Så jag laddar min tvättmaskin med allt sånt där, men det händer fortfarande att det finns smuts kvar på en del saker. Och hur kan mina kaffekoppar bara bli skitigare inuti? Tar man en droppe citron på en bit papper och gnider så är de som nya igen. Hur kan ultratvättmedel missa det?

Jag använder produkter. Är ni med mig då? Det är lite mystiskt, det med. Men av alla SAKER man använder, är det bara de som är till för håret som får kallas PRODUKTER.
Min frisör; "Vad är det för produkt du brukar använda nu igen?"
Jag: "Det vet jag inte, men det är från det där företaget som snott Mondrians motiv på burkarna och är liksom geggigt, fast inte som gelé, men inte hårt som vax heller."
"Ja, men det är gelvax."
"Eller hur."

Hårgelé har funnit ungefär sedan 1984 (se Carl Lewis frisyr i min förra krönika). Då hette det attribut som Long Lasting, No Klibbing, Extra firm, Hålla hela dagen. Allt var bättre än det sockervatten man lånade av punkarna. Tjugofem år senare heter produkterna saker som Megaultrahold, Extrasuperlast eller Studiofixedforever. Blir håret hårdare? Nej. Övelever frisyren en fuktig kväll? Nej. Själv har jag valt det lite skönare och mjukare alternativet; Out of bed messy. Det duger åt mig.

http://www.dailymotion.com/video/x17gwi_megarobotreturns_creation
En robot krajar Gärdet. Guld.

http://nellan.net/blogg/2008/08/hur-tankte-dom-har/
Här har gymmet med det putslustiga namnet tagit ett steg till i sitt byggande av varumärket.

http://www.blocket.se/vi/17507094.htm?ca=23_3_s
Här är en kul kille som får sova på soffan för resten av sitt liv...

Kära slöläsare. Er vän i bloggdjungeln är tillbaka efter en inspirerande semestersommar. Ska inte tråka ut er mer än nödvändigt. Jag har varit på Gotland och hemma. Köpte mig en akustisk gitarr för att ta ut lite Cohen-låtar. Ett projekt jag haft på hyllan i några år. Snart kommer jag att terrorisera en middagsbjudning nära dig... Det har också varit en atletisk sommar. Först EM i fotboll, som inte blev ett fiasko. Men det blev inte roligare än så. Dock bjöds man på fantastisk fotboll. Och precis som OS, en tävling jag varje gång tror att jag tröttnat på, blev det en smällkaramell. Första gången man insåg att ens en gång i tiden svindyra TV var värd varenda krona var under invigningen. Maken till ögongodis... herregud.

Varje stort idrottsevenemang genererar ett antal nya trendfloskler. Min teori är att sportchefer inom media är lite småavundsjuka på chefer i näringslivet. De skulle också vilja slänga sig med modeord som "merga" och "tänk", men har länge fått leva med stenåldersuttryck som "höja ribban" och "bäst när det gäller". Nu har sedan ett antal år de så kallade hickeyfrillorna fått högre status. Då kommer det ett coolt uttryck ur deras mun och sedan sprids det som en löpeld neråt i mediehierarkin. För en tio år sedan skulle alla idrottsmän över eller underprestera. Därefter kom "Vi ska vara med där...//" var det nu var man skulle vara med. I toppen förmodligen. För inte så många år sedan var alla idrottsmän tvungna att leverera. Den som inte levererade var en sopa. Jag gissar att det var resultat eller mål man skulle leverera. Sedan har vi den otäcka klassikern "Det handlar om...// fyll i valfri floskel, men börja helt meningen med "Det handlar inte om...//valfri annan floskel, det handlar om...//valfri floskel. Och så i detta nådens år har vi begåvats med uttrycket "Kvalitet". Jag hörde det först i EM, men det smittade tyvärr av sig till OS. "Med så mycket kvalitet i laget är det inte konstigt att de vinner/elller, så är det konstigt att de inte vinner." Kanske underpresterade de når det verkligen gällde? Jag försökte räkna ordet kvalitet under en fotbollsmatch för damer under OS, men tappade faktiskt räkningen efter ett tiotal sägningar.

Annars sitter jag nu bakom ett skrivbord i stan och finputsar på min jazzdokumentär och väntar på att feta reklamfilmskontrakt ska ringa. Jag är nämligen en filmbolagsdirektör nu. Så nu vet ni det. Har hämtat ut några tjusiga filmaffischer från inramning precis, de ska jag dekorera rummet med. Lillasyster och den arga bloggaren frk Wallenberg sitter i rummet bredvid. De hade synpunkter på att det var mycket kvinnor på bilderna. Det kan bero på att jag är man.

Nu är jag snart så gammal att jag exakt kan säga när idrotten blev sport och slutade bli lek. Det var när Carl Lewis tog fyra guld i Los Angeles 1994. Det var första gången en idrottsman var "cool" (nåja) och fick popstjärnestatus. Han gjorde en platta också. Och fick tjejer. (Det var första gången en idrottsman fixade brudar, utanför en tennishall that is. ) Och sedan kom Air Jordan och karusellen var igång. Tänk på det nästa gång du köper gympadojor. Det är inte skorna som kostar tusen spänn, det är Usama Bin Bolt som ska hundra miljarder för att kuta i de där skorna. Det är han du betalar.

Vill man ha hundra miljarder dollar? Tja, jag vet faktiskt inte. Det skulle vara rätt myclet problem att hålla reda på dem antar jag. Men många vill ju ha det så, och då är man beredd att dopa sig för i alla fall få lukta på sedelbunten en liten stund. Och så kommer ondskan insmygande i idrotten. Då räknar jag inte öststaterna som tvångsdopade sina idrottare för att staten skulle framstå i bättre dager. De fick väl ändå inte använda gympaskor privat? Världsrekord kom plösligt på löpande band och idag förväntar man sig ett antal rekord varje tävling. Rätt jobbigt då som medelmåttig svensk att komma joggandes i mål på nytt svenskt rekord och inse att det inte ens räcker till topp tio. Samtidigt som en kuban joggar i mål och förnedrar världseliten på 100 meter. Varför joggar han i mål? Förmodligen för att han får en miljard dollar varenda gång han slår världsrekord. Varför då slå rekordet med en sekund när man kan putsa det med en hundradel i taget? Det blir några miljarder extra i madrassen vid pensionen. Dopad? Vem vet?

Idag är popstjärnor helt passé om de inte är lesbiska knarkomaner och har pojkvänner som är mördare. Det är filmstjärnor och idrottsmän som är stjärnorna nu. Kan vara svårt att fatta för en liten svensk, men som någon annan krönikör skrev; När nio miljoner svenskar höll andan när Kallur snubblade på häcken var det 1,3 miljarder som höll andan när kinas häcklöpare sträckte låret. Du kan dra bort 9 miljoner från det och det var fortfarande 1,3 miljarder kineser som höll andan. Och sett ur det perspektivet tycker jag ändå det är en bedrift av Sverige att över huvud taget vara i finaler i ett OS.

Och jodå, veckans gulligaste. Carl Lewis fick ångest efter sin karriär och erkände att han hade dopat sig. Och, ha ha, de medel han tagit visade sig vara helt ok. Fint va? Basketfinalen USA-Spanien var det finaste jag sett i OS. Jag satt hemma i soffan och fnittrade. Så bra var det. Tycker du basket är tråkigt? Gå hem och prova att göra ett stående jämfotahopp på en meter. Gör du det ska du genast börja spela, eller så gör du redan det. Nästa vecka ska det bli roligare lovar jag.

Trots att bloggen egentligen har semester (vilken fantastisk räddningslanka det här ordet egentligen, egentligen är, tänk på det) kommer lite trevliga nyheter. Jag har nu flyttat in i fina lokaler alldeles intill Rådmansgatan. Melon Dollar production is in production. Det går bra nu. /Jois