Jag bar med mig tanken på detta när jag ser en trailer i svensk TV för en kommande serie, som jag glömt vad den heter. Men det som fick mig att vakna ur TV-koman var ändå... ett par som älskade och... var det inte... jodå, tredje gången jag såg trailern kunde jag tydlgt se ett par pungkulor som dinglade på mannen. Paradigmskifte? Jajemän! 90-talets täcka kärleksakter med prydligt skylande lakan och kuddar känns plötsligt väldigt långt borta. Nu är det tillbaka till 70-talet då nakenheten skulle vara naturlig och fin. Fast då var alla människor väldigt håriga och nu är alla människor väldigt hårlösa.
I DN rapporterar man om att den så kallade swingerskulturen fått en väldig ökning den senaste tiden. Där finns även en undersökning läsarna kan klicka på. Och av många tusen klick kan man konstatera att var fjärde svensk verkar sugen på att testa partnerbyte. (Fast såna där undersökningar svarar ju bara folk på som gått in och läst om just partnerbyte, många som inte är intresserade hoppar antagligen över detta.) Ändå, 25%
Samtidigt kan TV-kanaler och kanske framförallt kvällstidningar, inte nog smaska på med saftiga illustrationer och bildmaterial när det vankas redaktionella nyheter som just sex och samlevnad. Är där en artikel om något nytt preventivmedel drar man gärna på en sensuell bild med mycket naket över en helsida. (Och länkar till så mycket porr man bara får plats med på webbtidningarna).
Är det en ny TV-underhållning där man ska dansa, vare sig på dansgolv eller is, känner man sig manade att särskilt lyfta fram de "artister" som ha de mest utmanande kläderna. Det känns lite som när man var åtta nio år och grannpojken i samma ålder hade lurat ner mig till sin snickarboa och med darrande svettiga fingrar skulle visa mig sin ur Josefssonskatalogen urklippta annonser på behåar. Och där fanns särskilt en annons, kronjuvelen i hans samling, där man nästan kunde ana en antydning till en bröstvårta. Vi hade ju ingen aning om då, vad man skulle göra med bröst, men någon bakre instinkt (eller främre kanske) skvallrade ändå om att det här var grejen med livet. Det här är något för framtiden. Men vi var som sagt på lågstadiet.
Det var en befrielse att titta på Kina-OS i somras av flera skäl. Ett av dem var (vad jag antar) den lite mer pryda attityden hos kinesiska TV-producenter. Vi slapp se inzoomade rumpor och urringningar hos damatleterna. När TV4 sänder friidrottt är det mer regel än undantag att visa så avslöjande bilder som möjligt. Särskilt när damerna landar i sandgropen efter sina längdhopp och är tvungna att vara så diskreta de bara kan med fjorton kameralinser runtomkring när de avlägsnar ett kilo sand ur "småbyxorna".
Det känns rätt märkligt för vi svenskar uppfann ju synden, enligt många, och det redan för 40 år sedan. Vi borde ha utvecklats, och det har vi väl kanske om en fjärdedel av befolkningen är sugen på lite partnerbyte till helgen. Förmodligen med hjälp av en massagestav man numera kan köpa på Apoteket. Då borde man ha sett en del kan man tycka. Just idag kunde man läsa Metro på tricken om porrsurfande präster. Och just därför känns det som att TV4 och 3 och Expressen är de där nioåringarna som står där med svettiga handflator och visar urklipp på behå-annonser. Medan man i det land som förmodligen producerar 75% av all porr i världen inte får kalla en parfym för sexig. Det tycker jag är konstigt.
Hyfsat jobbsäker länk: Musik är härligt
Och så missar ni inte min andra musikblogg. Nytt inlägg efter lunch idag: Nästan den enda bloggen som är vad den heter.