Om vi skiter i den moraliska biten om upphovsrätt och tittar på den tekniska, kan vi konstatera att storkonsumenterna redan igår skaffat sig "anonyma" IP-adresser. Det är inte särskilt svårt om vet hur man gör. Därför kommer fildelarpoliserna i sin iver att inte verka bortgjorda börja jaga dig och mig istället. Fast jag kommer också ha en hemlig IP-adress när lagen träder i kraft, så då återstår bara du.
Sedan finns det naturligtvis de som är mycket mer tenkiskt bevandrade än fildelarpoliserna. Det vill säga fildelarmaffian. Och då menar jag inte maffia som i ett kompisgäng som delar filer med varandra, nej, jag menar den riktiga maffian. I de länder där den här lagen använts har maffian nämligen sniffat upp egna storförbrukare och skinnat dem på stora pengar. Såna som du och jag.
Men å andra sidan, varför ska jag ladda hem filer för? Nu finns Spotify. Ok, där finns inte allt. Men så småningom. Man skriver bara in låten eller artisten man vill lyssna på och sedan klickar man och lyssnar. Och, det är gratis, om man står ut med lite reklam. För en hundring i månaden är det reklamfritt. Och det lär inte dröja särskilt länge innan det blir samma grej med filmer.
Filer är med andra ord passé som produkt betraktat. Så fildelningslagen kommer att komma... tio år försent. Saker förändras. Vad ska vi egentligen med Volvo till om ingen vill köpa bilarna? Vad är egentligen en artist? Plötsligt kommer vi in på en helt annan aspekt på meningen med upphovsrätt. Det är ingen mänsklig rättighet att vara popstjärna. Det är däremot en mänsklig rättighet att vara konstnär. Och en konstnär kommer alltid att finna vägar att uttrycka sig, oavsett om hon tjänar pengar på det eller inte. Den som vill vara popstjärna kommer förmodligen att hitta vägar dit hon också. Men skivan som sådan är förbrukad.
Och hur går det här till?