2009 ska ju bli ännu ett skitår. Enligt vissa politiker i alla fall. Det verkar som finanskrisen tar sig en funderare just nu, typ vart ska jag slå till nästa gång? Och i media har man skrivit om att detta är värre än alla börskracher i hela världen tillsammans. Och ändå sitter vi här. Var är alla börsmäklare som hoppar ut genom fönster från 12:e våningen? Var är köerna till Ica och Konsum för att få köpa sig en limpa på kupong? Jag är övertygad om att vi inte sett slutet på historien ännu. I

stället läser jag en artikel från den stora hemelektronikmässan i Las Vegas. Där kan man berätta att det nästa år inte kommer några fantastiska nyheter för vanliga konsumenter. Däremot satsar de flesta tillverkare på lyxanläggningar. Vi pratar hemmabiosystem för ett par hundra tusen här. De rika, som fortfarande är rika, handlar nämlgen som vanligt. Det är vi vanliga svennar som väntar med att köpa en ny TV, om det inte är alldeles nödvändigt. "Krisen" som även drabbar TV-tillverkarna beskrivs bäst på följande sätt. De senaste fem åren har man haft en tillväxt på ca 10% per år. I år räknar man med att tillväxten blir status quo. Omsatt i pengar förlorar branchen 10 000 000 000 000. Tio tusen miljarder. Det är en del.

Appropå TV bänkade jag mig förra veckan framför SvT:s nya tävling, Mästarnas mästare. När jag var ung minns jag ett program som hette Superstars. Tanken är likadan. Ett gäng före detta världsmästare i olika sporter ska tävla mot varanda i en tiokamp. Nu har man ändrat en del. Förr tävlade man i riktiga sporter som löpning, cykling etc. Nu tävlar man i att stapla stenar på hög eller lägga patiens. Tävlingarna är förlagda till ett förfallet hotell någonstans billigt i centraleuropa. Det regnar. En riktig "tävling" är simning. I hotellets pool. Där ska deltagarna simma 4x25 meter för att hämta nycklar på det "djupa". Som är 2 meter. Flera av herrarna bröt tävlingen då de inte kunde simma. Föga förvånande ledde Emma Igelström loppet med 25 meter efter två sekunder. När de inte tävlar sitter de framför en TV-apparat och får se sig själva när det begav sig och de blev världsmästare. Och frågan kommer förstås: "Hur känns det att se det här nu?"
Produktionen är så billig, bilderna så fula och tävlingarna så ointressanta att jag hellre går ut och diskar.

Annars rullar det på. Ska filma lite personporträtt och dokumentärer närmast. Samt att jag producerar en kortfilm som ska spelas in om ett par veckor. Idel fina skådespelare har vi hittat. Låt oss hoppas på en festivalvinnare här.

Till nästa vecka bjuder jag på ett litet flöjtsolo.